Inte bara i fråga om mat…

 

Den fjärden delen i serien Paradiset, Johannensakademins översättningar av den tematiska samlingen har Ökenfädernas tänkespråk har nu utkommit. Med den tänkvärda titeln: Om självbehärskningen, inte bara i fråga om mat utan även de andra böjelserna.

Tänkespråken har som vanligt översatts av Johannesakademins översättningsseminarium som möts på Nya Slottet Bjärka-Säby andra lördagen i varje månad under ledning av Per Rönnegård och Britt Dahlman. En nyckel till förståelsen av denna skrift, säger redaktörerna, är sambandet mellan självbehärskningen och det omgivande samhället.

Boken kan beställas på www.silentiumskrifter.se

 

 

EKiBS i Västra Ryds medeltids kyrka

 

25 november i Västra Ryd

På Domsöndagen, eller Kristus konungens dag som den också kallas, inbjuder Ekumeniska Kommuniteten och Kungsängens församling till Västra Ryds vackra medeltidskyrka. Till denna eftermiddag hälsar vi alla våra vänner välkomna.

14.00 Soppa, smörgås och korv till barnen i Pilgrimsgården
15.00 Pilgrimsvandring i Västra Ryds omgivningar
16.15 Samtal i Pilgrimsgården om kommunitetens regel
17.15 Föredrag i Västra Ryds kyrka av Peter Halldorf
18.00 Mässa i Västra Ryds kyrka

 

 

Vägbeskrivning från Stockholm:
Pendeltåg från Stockholms central mot Kungsängen/Bålsta, buss 557 från Kungsängens station 12.15 och 16.15, till Västra Ryds kyrka 12.29 och 16.29. Från Västra Ryds kyrka 20.26, till Kungsängens station 20.45 men hämtning och lämning kan ske vid pendeltågsstationen i Kungsängen, eftersom busstiderna inte är de bästa!
Med bil: E18 från Stockholm mot Enköping, avfart mot Kungsängen, Brunna, Livgardet. Sväng höger efter avfart och fortsätt mot Brunna, LIvgardet ca 2 km, sväng vänster mot Västra Ryd och efter någon km sväng höger mot Västra Ryds kyrka!

Från Uppsala:
E4 från Uppsala mot Stockholm, E 18 från Rotebro mot Enköping-Oslo, avfart mot Kungsängen, Brunna, Livgardet och strax före Livgardet sväng vänster mot Västra Ryd, sedan höger efter någon km mot Västra Ryds kyrka!

 

 

Tawadros krönt till påve!

Tiden stod stilla under några ögonblick i den överfyllda Markuskatedralen i Kairo, när den koptiska kyrkans samlade biskopar i dag på morgonen lade sin hand på sin kollega, Tawadros, och vigde honom till kyrkans nye påve i Egypten.

Det var en sällsam gudstjänst, oförglömlig för alla närvarande, som inleddes redan vid sjutiden på morgonen med den sedvanliga inrökningen av altaret. En dryg timme senare fördes den blivande påven Tawadros i procession av de hundratalet biskoparna, från sitt residens till kyrkan vars portar hade stängts sedan katedralen fyllts med sextusen personer.

Utanför porten räcktes honom nyckeln, symbolen för den auktoritet att öppna himmelrikets portar som Jesus gav åt sin apostel Petrus. Han satte nyckeln i låset och öppnade. Fortfarande klädd i sina svarta prästkläder fördes han nu av de festklädda biskoparna in i kyrkan, fram till altaret där han knäböjde.

Så småningom påbörjades iklädandet av den nye påven, varje plagg symboliserande en del av uppdraget att å Kristi vägnar vara kyrkans herde.

Till sist sattes kronan på den nye påvens huvud – tecknet på att kyrkan ”delar kungavärdigheten” med Kristus, som det heter i Uppenbarelseboken, och på samma gång en bild av att det är Kristus, konungen, som är kyrkans överherde.

Det var en påtagligt rörd Tawadros som lät sig vigas till sitt nya ämbete som påve för världens alla kopter och patriark av Alexandria, evangelisten Markus efterträdare. För den som något känner honom är det inte svårt att tro att Anden ledde barnets hand vid altarlotten för två veckor sedan. Med Tawadros II får den koptiska kyrkan en andlig ledare som på ett alldeles särskilt sätt är barnens, de fattigas och de marginaliserades påve. Han är älskad av folket och känd för sin ödmjuka livshållning. Tawadros II inleder sin tid som påve med ett års fasta, som bryts endast av de stora festerna.

I den stora kröningsgudstjänsten på söndagsmorgonen fanns hela den världsvida kyrkan på plats och visade därmed sin samhörighet med våra bröder och systrar i den koptiska kyrkan. De församlade uttryckte också sitt deltagande och sina förböner för de drabbade vid den svåra olyckan i södra Egypten på lördagen, då ett stort antal barn omkom.

Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby representerades av sin preses, som var inbjuden tillsammans med Johannesakademins preses, Samuel Rubenson och fader Gunnar Lind från Högalidskyrkan. Vi fick tillfälle att framföra en personlig hälsning till den nye påven från Bjärka-Säby, som Tawadros besökte som biskop för några år sedan.

 

Alla väntar på högtiden

 

Det är stor uppslutning kring den koptiska kyrkan i Egypten inför morgondagens vigning av biskop Tawadros till kyrkans nye påve.

Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby, som fått besök av den nye påven, är en av många inbjudna gäster. På hotell Sonnera i Kairo har kopterna berett rum för sina internationella gäster. Här möter vi bland många andra den legendariske syrisk-ortodoxe patriarken Ignatios Zakkas, som i ett rum på tionde våningen sjunger vesper med munkar, nunnor och biskopar…

Möte med patriarken Ignatios Zakkas I från Damaskus och biskop Mattias från Sidnaya.

 

Fader Gunnar samtalar med metropoliten Serphim i den koptiska kyrkan.

 

Middag med den latinske patriarken från Jerusalem.

 

 

 

 

 

 

 

Biskopar och munkar från den etiopisk-ortodoxa kyrkan.

Alla vägar bär till Kairo…

 

Från öst och väst, syd och nord reser just nu koptiska biskopar och gäster från den världsvida kyrkan till Kairo för att delta i söndagens stora fest i Markuskatedralen, när Tawadros II vigs till den koptiska kyrkans påve. Munken Tawadros från Surianklostret, som varit öknens, barnens och de marginaliserades biskop sedan han vigdes till sitt ämbete, blir nu den etthundraartonde påven – eller patriarken av Alexandria som den officiella titeln lyder – i rakt nedstigande led från evangelisten Markus, som grundade kyrkan i Egypten på 50-talet efter Kristus.

Liturgin i Markuskatedralen inleds klockan åtta på söndag morgon och beräknas pågå under hela förmiddagen.

Här ses den koptiska kyrkans biskop i Sverige, Anba Abakiir, tillsammans med den svenska ökenmässans fader, fader Gunnar Lind, vid mellanlandningen på Wiens flygplats på sin väg mot den egyptiska huvudstaden.

 

 

Följ med till Georgien!

 

Under den ortodoxa påsken – som 2013 firas en månad senare än vår påsk – inbjuder tidskriften Pilgrim i samarbete med Exodus resor till en pilgrimsresa till Georgien. Vi deltar i påskens liturgier, besöker kyrkor och kloster i ett land vars kristna tradition har sina rötter på 100-talet.

Kaplaner på resan är Ekumeniska Kommunitetens preses, Peter Halldorf, och vår visitator, biskop Biörn Fjärstedt.

Läs mer om resan genom att klicka på:

Pilgrimsresa till Georgien

 

Vän till Bjärka-Säby ny påve!

 

Biskop Tawadros är den koptiska kyrkans 118:e påve, ett val som avgjordes genom att ett barn med förbundna ögon drog en av de tre lapparna som bar de aktuella kandidaternas namn. När liturgin firats i Markuskatedralen i Kairo på söndag morgon, leddes pojken, Bishoy Gerges Mossad, fram till altaret av den presiderande biskopen, Pachomios. Från skålen som försetts med ett rött sigill, drog han lappen med biskop Tawadros namn.

Biskop Tawadros nominerades som kandidat till ny påve av medlemmar ur det koptiska lekmannarådet som framhöll hans ”vishet, fasthet och förmåga att bevara goda relationer med alla, kristna såväl som muslimer”.

Den koptiska kyrkans nye påve, biskop Tawadros, gjorde för några år sedan ett uppmuntrande besök hos Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby, och uttryckte då sin glädje över att den koptiska liturgin inspirerat gudstjänstlivet på Nya Slottet. Han installeras i sitt nya ämbete den 18 november.

Se altarlotten:

http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-20192922

 

 

 

Ett barn väljer ny påve i Egypten

 

På söndag den 4 november utses den koptiska kyrkans nye patriark, eller påve, som kyrkans överherde i Egypten kallas bland kopterna. Det avgörs genom den så kallade altarlotten: från en liten skål som placerats på altaret i den stora Markuskatedralen i Kairo, drar ett litet barn en lapp med namnet på en av de tre kandidater som röstats fram – uttrycket för att det slutliga valet ligger i Guds och inte människors händer. Senaste gången det skedde var 1971 när Shenouda III valdes till påve, ett uppdrag han hade i över 40 år.

Valet av påve i Egypten är en både fascinerade och lärorik process med mycket gamla traditioner. De som kan bli aktuella som kandidater får inte vara under 40 år, måste vara celibatärer och ha minst femton års erfarenhet av klosterliv. Den koptiska kyrkans överhuvud är med andra ord alltid munk, även om valet kan ske bland någon som senare blivit biskop. Enligt traditionen var evangelisten Markus kyrkans förste ledare i Egypten – den som väljs på söndag blir den 118:e i rakt nedstigande led från Markus! Han grundade den första kristna kyrkan i Alexandria, varifrån han ledde de framväxande församlingarna innan han blev martyr, dödad av romarna. I den tidiga historien fanns endast en biskop i Egypten. En grupp på tolv präster i Alexandria valde då ny påve inom sin egen krets. Med tiden kom valet av efterträdare att påverkas av den tidigare påven, som på sin dödsbädd ofta gav uttryck för vem han ville se som sin efterträdare.

Allt eftersom kyrkan växte blev det behov av fler biskopar, med ansvar för tillsynen av församlingarna i olika delar av landet. De tolv prästerna i Alexandria hade dock länge stort inflytande i valprocessen och deras roll avtog först med tiden. Traditionen att låta valet avgöras genom lotten är inspirerat från Apostlagärningarnas första kapitel, där det beskrivs hur en ersättare till Judas valdes i apostlakollegiet genom lottkastning. I Egypten användes denna praxis till och från under den tidiga kristna perioden, framför allt när man inte lyckades nå konsensus. Historien rymmer även enstaka exempel på hur påvar valdes på ett okonventionellt sätt, genom direkt gudomlig inspiration. Ett av de mest berömda exemplen är från 200-talet. Den döende påven fick i en syn se hur en man skulle besöka honom nästa dag med en klase druvor som det inte var säsong för just då – denne skulle bli kyrkans näste ledare. Följande dag kom en bonde, Demetrius, till påven med en klase druvor för att be om den andlige faderns välsignelse. En kort tid senare valdes han, som Demetrius I, till Alexandrias tolfte biskop.

1873 fattades ett beslut, i linje med traditionen från den tidiga kyrkan, att stiftsbiskopar inte skulle tillåtas bli påvar. Biskopar kunde endast tjäna som interimpåvar under den period som gick mellan en tidigare påves död och valet av hans efterträdare. Den nuvarande ordningen för valet av påve fastslogs 1957, och det är nu tredje gången det tillämpas. Tidigare har påvarna Kyrillus VI och Shenouda III valts genom samma procedur.

Valprocessen sker på följande sätt: En kandidat nomineras om han får stöd av minst sex medlemmar i Den heliga synoden eller tolv medlemmar i den så kallade Maglis Al-Milli, som representerar kyrkans lekmän. När nomineringarna är gjorda granskas kandidaterna av en valkommitté, som tar emot synpunkter från folket på de aktuella kandidaterna. Bön och fasta utlyses i hela kyrkan under en period, och därefter reduceras gruppen av kandidater tills dess minst fem och som mest sju personer återstår. Efter ytterligare bön och fasta väljs från denna grupp tre personer att delta i den slutliga altarlotten. Detta sker genom ett val där präster, ledande kopter, liksom lekmän i den koptiska kyrkan, både i Egypten och i andra delar av världen, deltar. Antalet delegater med rösträtt var i år 2 417. Valet sker genom att de röstberättigade stryker de namn de inte önskar stödja, till dess inte mer än tre namn återstår. Om man endast vill ge sitt stöd åt en kandidat kan man stryka samtliga namn utom detta.

Detta val skedde den 29 oktober, och de tre kandidater som då fick överlägset flest röster var biskoparna Tawadros och Rafael, samt fader Rafael från Minaklostret utanför Alexandria.

Det slutliga valet sker – genom Guds försyn – söndagen den 4 september i Markuskatedralen, belägen i Abbaseyadistriktet i Kairo. Enligt vad som är fastslaget i kyrkorätten skall det avgöras genom att ett barn, som inte får vara mer än nio år, med förbundna ögon drar ett av namnen ur en skål som placerats på altaret. Barnet överlämnar sedan lappen till biskop Pachomius, som varit interimpåve sedan Shenoudas död, och denne kungör vem som är den nye påven för den koptiska kyrkan. Även namnen på de övriga lapparna visas, så att inget tvivel skall råda om att allt gått rätt till. Den nye påven kommer därefter att installeras söndagen den 18 november i Markuskatedralen, i närvaro av kyrkans biskopar, Egyptens president Mohamed Morsy och andra regeringsrepresentanter, liksom utländska gäster och representanter för andra religioner.

Enligt kyrkolagen är den kopiska kyrkans påve även metropolit av Alexandria. Tidigt i kyrkan, redan vid konciliet i Nicaea 325, beslutades att det inte skulle vara tillåtet för biskopar att flytta mellan olika stift eller biskopsstolar. Därför har det under en stor del av även den Koptiska kyrkans historia inte varit tillåtet att välja stiftsbiskopar till ny påve. Dock finns numera ett antal biskopar som arbetar nära påven och inte har tillsyn över egna stift, men utöver ledarskap över andra områden.

Ett undantag från regeln om att inte välja stiftsbiskopar skedde 1928, när biskop Youannes av Beheira valdes till ny påve, något många menade skedde förhastat och i strid med kyrkans ordning. Det skapade ett prejudikat som i sin tur ledde till valet av påvarna Macarius III 1944 och Yusab I 1946. Vid 1957 års val godtogs en resolution som gjorde att kyrkolagen ändrades och möjliggjorde för stiftsbiskopar att delta i påvevalen. En ordning som dock varit omdiskuterad. En del har välkomnat denna ordning medan andra menar att den utgör ett brott mot traditionen från kyrkans första tid. Vad gäller de två nu aktuella biskoparna som kandiderar, Tawadros och Rafael, har bägge tillhört de biskopar som inte har tillsyn över egna stift och av det skälet kan därför deras kandidatur sägas vara i överensstämmelse med den tidigare traditionen. Även valet av Shenounda III var ur den aspekten okontroversiellt eftersom han tidigare var biskop med ansvar för kristen utbildning, utan eget stift. Hans företrädare, Kyrillos VI, kom för sin del direkt från öknen och klosterlivet.

Vilka är då de tre kandidaterna som deltar i altarlotten på söndag?

Biskop Rafael är född 1958 i närheten av Kairo, och var efter universitetsstudier i medicin verksam som läkare innan han prästvigdes 1985. Sex år senare blev han munk i Baramusklostret i Wadi Al-Natrun. 1997 utnämndes han till biskop med ansvar för församlingarna i Kairos innerstad. Han är en mycket uppskattad predikant och hans böcker har fått stor spridning. Biskop Rafael är även känd för sitt engagemang för utbildning liksom för ungdomsarbetet inom kyrkan. Han är ekumeniskt sinnad och har verkat för goda relationer med andra kristna kyrkor i Kairo. Biskop Rafael är en av de mest uppskattade ledarna inom kyrkan i Egypten idag och var också den som fick flest röster vid valet den 29 oktober.

Biskop Tawadros – som besökte oss på Bjärka-Säby för några år sedan och då bland annat deltog i onsdagens liturgi i Övre salen! – är född 1952 i Mansoura. Efter universitetsstudier i Alexandria och England blev han munk 1988 och prästvigdes två år senare. Han utnämndes till biskop av påven Shenouda 1997, och har inte minst gjort sig känd för sin förmåga att enkelt och pedagogiskt förklara svåra teologiska frågor, men också för sitt arbete bland de unga i kyrkan.

Fader Rafael från klostret Mina är den äldste av kandidaterna, född 1942. Han är djupt respekterad som en av kyrkans främsta andliga ledare, av många betraktad som något av ett helgon. Efter juridikstudier vid universitet i Kairo blev han munk 1969. Fader Rafael stod nära såväl den tidigare påven, Kyrillos VI, liksom påven Shenouda. Han betonar bland annat vikten av att kyrkan bevarar sin självständighet gentemot staten och det politiska livet.