Konflikt i Bose


I EKiBS kommande månadsbrevet som publiceras den 1 juni kommenterar Peter Halldorf det konfliktfyllda skeendet som nu offentliggjorts av kommuniteten i Bose.

ÄNDRAD 3 JUNI:
Här följer Peter Halldorfs kommentar i dess helhet:

Peter Halldorf kommenterar utvecklingen i Bose

Det omvälvande besked som blev offentligt på kvällen den 26 maj att Enzo Bianchi, tillsammans med ytterligare tre medlemmar i Monastero di Bose, nu måste lämna kommuniteten, har naturligt nog väckt stor förstämning bland Boses många vänner världen över. Kommuniteten i Bose genomgår just nu en allvarlig kris. Att nyheten även uppmärksammats i internationell press visar vilken viktig roll Bose kommit att få som nydanande ekumenisk kommunitet i vår tid. Samtidigt är det ingen hemlighet att det under en längre tid funnits en växande spänning mellan generationerna i kommuniteten, och då i synnerhet mellan det nya ledarskapet och det tidigare.  

Enzo Bianchi som är kommunitetens grundare och varit dess självklare ledare i femtio år, har även blivit en välkänd gestalt långt utanför kyrkliga kretsar i Italien. Under hans ledarskap har formats en unik miljö i Bose, en form av ”uppdaterat” klosterliv med ekumenisk profil, som kommit att bli till stor inspiration för många. Kyrkliga ledare från olika traditioner har knutit nära vänskapsband med Bose, och under de senaste femton åren har alltfler skandinaver kommit att besöka och uppskatta såväl moderkommuniteten i Piemonte som de mindre fraterniteter som man grundat på fyra platser i Italien. För Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby har vänskapen med Bose haft avgörande betydelse, och de resor dit vi årligen arrangerat har gjort att många mött och lärt känna denna livgivande och generösa miljö. Förutom ett utbyte där flera bröder och systrar från Bose gästat oss under senare år, har även Enzo Bianchi vid ett tillfälle besökt Sverige. Det var i samband med Pilgrims ekumeniska präst- och pastorsmöte i Bjärka-Säby och Vårdnäs 2011, då han medverkade som huvudtalare.

För tre år sedan överlämnade Enzo Bianchi ledarskapet för kommuniteten i Bose till en ny prior. Ledarskiftet föregicks av en lång process i kommuniteten. När en ny prior slutligen valdes skedde det genom ett demokratiskt val, där samtliga kommunitetsmedlemmar i en sluten omröstning fick uttrycka vem man ville se som ny prior. Valet föll på den tidigare vice priorn, Luciano Manicardi. 

Att ett ledarskifte av det slaget är känsligt i vilket sammanhang som helst kan alla förstå. Här handlade det dessutom inte bara om en tidigare prior som trädde tillbaka, utan om klostrets grundare. Samtidigt var Enzo Bianchi fortfarande en del av kommuniteten och har levt kvar i Bose efter ledarväxlingen. Och som den 96-årige Luigi Betazzi, den ende ännu levande italienske biskopen från Andra Vatikankonciliet, diplomatiskt uttryckte det i en kommentar: ”Det har alltid varit vissa svårigheter med närvaron av en emeritus.” 

Ändå hade nog ingen förväntat sig att komplikationerna och spänningarna skulle bli så stora att de nu urartat i öppen konflikt. Under mina besök i Bose har jag under senare år uppmärksammats på hur slitsamt det varit i gemenskapen med de tilltagande spänningarna. När situationen blev alltmer prekär vände man sig i slutet av 2019 till Vatikanen för att få stöd i den interna processen. Det ledde till att påve Franciskus tog initiativ till en så kallad ”apostolisk visitation”: tre representanter, två män och en kvinna, samtliga ledande ordenspersoner med monastisk bakgrund och betydande erfarenhet, sändes till Bose. Under en månads tid, från början av december till början av januari i år, förde de enskilda samtal med kommunitetens medlemmar för att därmed försöka skapa sig en bild av situationen och finna en möjlig lösning. Initiativet var föranlett av att man befann sig i vad som beskrevs som en känslig situation, ”på flera sätt problematisk vad gäller utövandet av ledarskap inom kommuniteten”, något som ”skapade spänningar i gemenskapen”, som man uttryckte det.

Det har dock visat sig att låsningarna blivit så stora att man i ett dekret från Vatikanen den 13 maj, undertecknat av en av påvens närmaste rådgivare, Vatikanens statssekreterare kardinalen Pietro Parolin, tvingades förklara det nödvändigt att Enzo Bianchi bryter upp från Bose och bosätter sig på annan ort, likaså ytterligare tre personer som stått honom nära och tillhört ledningen för klostret i många år. Dessa tre är Goffredo Boselli, Lino Breda och Antonella Casiraghi. Beslutet var godkänt av påven personligen, ett så kallat forma specifika, vilket innebär att det inte kan överklagas. Det var, som alla kan förstå, inget enkelt beslut, och togs som man uttrycker det, ”efter en längre tid av bön och grundlig prövning”. Inget tyder på att Vatikanens drastiska åtgärd, som väckt stor uppmärksamhet i Italien, handlar om att kommunitetens nya ledning önskat göra andra vägval vad gäller spiritualitet och inriktning än vad som gällt under Enzo Bianchis ledarskap, inte heller att det skulle röra sig om några oegentligheter. Det är olika perspektiv som brutits mot varandra i frågan om hur kommuniteten ska ledas. I ett uttalande uttrycker Enzo Bianchi själv förhoppningen att det är för en tid som han själv och de tre övriga nu lämnar Bose. 

Att kommuniteten i Bose i det känsliga skede den nu befinner sig inte är utlämnad åt sig själv, utan får engagerat och erfaret stöd från Vatikanen och ytterst påve Franciskus är självfallet en oumbärlig tillgång. Vatikanen har utsett en så kallad ”påvlig delegat” med befogenhet att vägleda kommuniteten i den förnyelseprocess som ligger framför. Det är den 71-årige Amedeo Cencini, som var en av dem som deltog i visitationen i slutet av förra året, en i Italien ytterst respekterad präst inom Canossaorden, och knuten till Vatikanen särskilt i frågor som rör kloster och kommuniteter. Det var denne som personligen, tillsammans med två ärkebiskopar – bland annat biskopen i Vercelli, det stift där Bose ligger – delgav Enzo Bianchi Vatikanens beslut den 13 maj.

För oss som befinner oss på distans finns ingen anledning att ta ställning i konflikten eller spekulera i skuldfrågan, den information som har getts, dels från Vatikanen, dels från Bose, är tillräcklig för att vi ska förstå allvaret i det uppkomna läget. Som vänner till kommuniteten vill vi uttrycka vår sympati och djupa gemenskap med samtliga bröder och systrar i Bose och dess fraterniteter, som vi i pingstens tid omsluter med våra innerliga böner.

Comments are closed.