En tröstebok

 

Vid kyrkoårets slut, när det mörknar och ljusnar, läser vi alltid i vårt lektionarium Uppenbarelseboken. Så gör kyrkan över hela världen. Våra tidiga trossyskon som först hörde Johannes visioner uppläsas tillhörde små, kämpande församlingar i Mindre Asien. De levde i en värld som var allt annat än fredlig. Deras existens var dagligen hotad. Förföljelserna från den romerska överheten tilltog alltmer.

Att höra Uppenbarelseboken läsas ingav inte dessa kristna skräck och fasa; det var för dem en tröstebok som skänkte hopp och uppmuntran. Här ingöts i deras hjärtan förvissningen att Gud och ingen annan sitter på tronen. Det är inte kejsaren som är Pantokrator, Allhärskare, det är Herren.

Han har allt i sin hand, också våra lidanden och martyrier. Den slutliga segern är viss.

 

Comments are closed.