Svaghetens nåd

 

När Skriften prisar svagheten – ”När jag är svag, är jag stark” – är det inte för dess egen skull, utan för att bönen därigenom blir vår inre skatt.

Därför skriver Isak Syriern: ”Salig den man som känner sin egen svaghet. Men ingen kan känna sin egen svaghet om han inte i någon mån har prövats av kroppens och själens lidande.”

Den verkligt svage vet att bara Gud kan rädda honom. Ur den insikten växer den frukt som skänker inre samling: Ödmjukheten.

 

 

Comments are closed.