Vårt upptagande

 

Fredag. Korsets dag. Den nionde dagen i Gudsmodersfastan. På korset tycks draken ha slukat Marias son i sitt mörker. Men genom hennes sons fullkomliga offer slukade livet döden. Från den stunden är varje människas död, när hon insomnar i tron, ett upptagande till himlen.

Firandet av Marias insomnande är därför ett firande, i förtid, av vårt eget upptagande till himlen. Likt Maria skall alla de som hört Guds ord och tagit vara på det, vid sitt insomnande bli hämtade av Kristus och de heliga änglarna för att alltid vara hos Herren.

 

 

Hotet mot vår tro

 

Frukten av Guds ord var hotad i Marias liv. Uppenbarelseboken skildrar med stor dramatik hur draken väntar på att få sluka hennes barn (Upp 12).  Draken – Herodes – gjorde allt för att ta död på Marias son, utan att lyckas.

På motsvarande sätt lever vår tro, frukten av det som blivit till genom helig Ande i våra liv, under hot. Denna världens ande försöker sluka vår tro, men kommer inte att lyckas. Inte på grund av vår trosstyrka men därför att Gud har ”ryckt upp oss till himlen”, i likhet med vad Johannes i sin syn ser ske med kvinnans son.

När Kristus steg upp till himlen, steg vi upp med honom. Om vi förblir i honom skall det förgängliga en dag kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, ty barnet som Maria födde har övervunnit döden.

 

 

En strålglans

 

Mitt i Gudsmodersfastan infaller i dag sommarens största andliga fest, Kristi förklarings dag. Evangeliet berättar omJesus på det heliga berget: ”Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen…”

Samma ljus hade funnits i Moses ansikte när han kom ner från gudsuppenbarelsens berg: det utgick ”en strålglans från hans ansikte, därför att han hade talat med Gud, men han märkte det inte.” (2 Mos 34:29)

Ljuset bor i alla döpta, men framträder hos dem som talar med Gud.

 

 

 

Det unika vittnet

 

Guds moder är det unika vittnet om Guds son. Men ett vittnesbörd som bara är ord, är inget vittnesbörd. Att vittna betyder att leva i självutgivelse, eftersom det vi är kallade att vittna om – sanningen – är kärleken.

Man kan inte framföra detta vittnesbörd som en teori, lika lite som man kan älska teoretiskt. Kristendomen har ingen teoretisk sanning. Det närmaste vi kan komma ett vittnesbörd med våra läppar är lovsången

 

 

.

Marias ansikte

 

Guds ord fick Maria att dölja sitt ansikte. ”Helig Ande skall komma över dig.” Herrens besök, när han drog henne till sig, gömde hon i sitt hjärta. Men det genljöd i hennes lovsång.

Maria har två ansikten: ett som är undandraget alla blickar, och ett som är helt öppet mot världen. Ett som är vänt mot Gud i lovsång, ett som är vänt mot världen i utgivande tjänst. Kontemplationens och handlingens ansikten.

Det ansikte som är öppet, vänt mot världen i kärlek, står i förhållande till det ansikte ingen annan får se än den Älskade.

 

 

 

”Min mor hör Guds ord”

 

Guds ord gjorde anspråk på hela Marias liv. ”Du skall bli havande och föda en son.” Ingen mänsklig erfarenhet är mer genomgripande än när en kvinna blir mor. Glädjen och oron bär modern med sig från den stund hon vet att barnet blivit till i hennes liv.

Maria är urbilden av kyrkan, vars kallelse är att låta Kristus födas och stråla i världen. Det uppdraget kräver ett oreserverat ja. Kyrkan är Guds moder, kallad till samma hängivenhet som Maria. Till oss säger Herren: ”Min mor är den som hör Guds ord och handlar efter det.”

 

 

Havande genom örat

 

I dag inleds den så kallade Gudsmodersfastan, en av de fyra längre fastetiderna under året i ortodox tradition. Den varar i två veckor, från den 1 augusti fram till kvällen den 14 augusti. Då inleder kyrkan firandet av Marias avsomnande.

Guds Moder OransVarför firar vi Marias dag, gläds över henne och lyfter fram jungfrun som det kristna livets yppersta förebild? Är det inte för att hela Marias liv var ett ja till Guds ord? Inför festdagen för Gudsmoderns avsomnande får vi bland annat anledning att meditera över några sidor av Guds ord i Marias liv, hon som med kyrkofädernas uttryck blev ”havande genom örat”.