Kristus lider

 

I kapellet i Bjärka-Säby möts vi varje fredag av korsfästelseikonen. Det är fastedag. En dag i åminnelse av Kristi lidande. Hans lidande finns mitt ibland oss: i smärtan hos de sjuka, i de prövades nöd, i de döendes ångest, i de förtvivlades mörker, i varje rop på hjälp, i varje bön om tröst. I Syrien. I Pakistan. I Bagdad. I Nairobi. I varje fångenskap. I varje utvisning. I varje skilsmässa. I varje abort. I varje förakt.

korsfästPå korset finner Jesus ord för sin förtvivlan i Psaltaren. ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig.” (Ps 22:1) Här omvandlas psalmerna för alla tider till Kristi bön, och i hans efterföljd varje kristens bön.

Därför återkommer de två stora passionspsalmerna – Psaltaren 22 och 88 – i fredagens tideböner. I dessa får vi förena vårt lidande med Kristi lidande. Och mer än så: Kristi kors är det lidande som besegrar allt ont och läker våra sår.

 

 

Profeten och Gud

 

Vi läser ur Hesekiels bok och undrar: Vad för slags människa är egentligen en profet?

Vi föreställer oss profeten som en person som förutsäger framtiden, varnar och kräver rättvisa. Men det är bara en del av sanningen. Vi kan alla kritisera orättvisor i samhället, men när profeten gör det hör vi Gud rasa i hans ord.

Profeten bär inte bara fram ett budskap. Han är ett vittne om vad som rör sig i Guds inre. Profeten känner något av det Gud känner när han ser på världen. I hans vrede förstår vi att Gud aldrig kan bli likgiltig, att hans kärlek är alltigenom sveklös och hans omsorg utan gräns.

 

 

”Människa, ät!”

 

”Människa, ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till Israeliterna.”

Orden som riktas till profeten Hesekiel i början av det tredje kapitlet, ger en uttrycksfull bild av den djupare meningen med all kristen fasta: vi avstår lekamlig föda, för att äta och fylla oss med Ordet från Gud. ”Människa”, får profeten höra, ”svälj denna rulle och fyll din mage med den.”

Hesekiels upplevelse utgör en viktig bakgrund när den praktik som kallas Lectio Divina utvecklas i Kyrkan. En uppmärksam läsning av Skriften som formar tron snarare än informerar tanken.

Om dem som öppnar munnen och talar i Guds namn utan denna läsning, säger profeterna: ”De botar skadan hos mitt folk – men bara på ytan.” (Jer 8:11)

 

Anblicken av Gud

 

När Gud har talat till en människa, inser alla att en profet har varit på besök. Därför behöver profeten vare sig visitkort eller presentation. ”Anblicken av Herrens härlighet” (Hes 1:29) är profetens födelseattest och undgår ingen i mötet med den som bär på den.

Vi har nu inlett vår läsning av den bok som bär Hesekiels namn, prästen i exil som vid floden Kevar ser Herren omstrålad av ljus och får sin profetkallelse när han hör orden: ”Res dig upp! Jag vill tala med dig.” (Hes 2:1) Hesekiels andliga vision gjorde att denna profetbok lästes med försiktighet och först efter stor tvekan kom att tas med i den hebreiska Bibelns kanon. Att se Gud och leva var för en jude otänkbart. Somliga rabbiner förbjöd därför offentlig läsning av det första och det sextonde kapitlet i boken.

Inom judisk fromhet kom dessa istället att ge inspiration åt en framväxande mystik: i bönen kan himlens port öppna sig och den troende se och höra ”vad inget öga sett och inget öra hört” (1 Kor 2:9).

Att se och höra Gud är omöjligt. Och på samma gång målet för varje kristen.

 

 

Segertecknet

 

I dag, på Korsupphöjelsens fest, sjunger kyrkan:

Vi prisar Kristi ärorika kors,
vi ärar spikarna, det heliga spjutet,
röret och törnekronan.
Vi ropar: var hälsat kors, ty Du bär Livet.
Var hälsat kors, ty Du är paradisets port och Livets träd,
Du är de troendes pelare och Din Kyrkas mur.
Genom Dig har förbannelsen vikit från Adam
och dödens makt är bruten.
Du har lyft oss från jordens grus till himlens salighet.
Du är segertecknet och Du fördriver alla onda makter och krafter,
Du är martyrernas krona och de heligas sanna prydnad,
Du är frälsningens hamn och endast genom Dig,
du Kristi kors, kan världen bli benådad.
  

 

 

 

Korsets vishet

 

I morgon firas Korsupphöjelsens fest eller Heliga korsets upphöjelse och har gjort så den 14 september sedan 300-talet. Historiskt har den sin bakgrund i återfinnandet av Jesu kors i Jerusalem på 300-talet och därmed byggandet av Uppståndelsekyrkan. Liturgiskt är det en dag som kastar ljus över korsets mysterium och dårskap, Guds vishet för att rädda världen.

Pilgrimen Egeria berättar i sina resebrev om hur mängder av pilgrimer kom till Jerusalem när denna högtid firades. ”Det finns ingen som inte beger sig till Jerusalem på denna dag.”

Den gudstjänst som firas i många kyrkor på korsupphöjelsens fest, även i vårt kapell i Bjärka-Säby, har likheter med långfredagens liturgi. Ett kors bärs in i kyrkan, lyfts upp och vördas. De troende kysser korset och sjunger lovsånger till korsets ära.

 

 

Eukaristi i Stefanoskapellet

 

Ö salenI dag fastar vi som en förberedelse för kvällens eukaristi i gemenskap med Linneakyrkan i Göteborg. Liturgin från Övre salen i Bjärka-Säby har genom åren kommit att bli ett av de mest karaktäristiska uttrycken för vår kommunitets spiritualitet. Med sin inspiration från ökenklostren i Egypten och Syrien har denna gudstjänst blivit en källa till förnyelse för många.

När liturgin inleds i Stefanoskapellet i kl 18 i kväll sker det med orden från den första påskdagens afton: Frid vare med er! I det ögonblicket vet vi: Varje eukaristi firas i uppståndelsens ljus. Den Uppståndne själv hälsar oss, andas sin frid in i oss.

Bild från Övre salen: Zandra Erikshed.

 

 

Bins respekt för ikoner

 

bees christI Kapandriti i närheten av Aten, inträffade något underbart. Biodlaren Isidoros Timinis placerade en ikon av Jesu korsfästelse i en av vaxramarna i sin bikupa. När han senare öppnade den fann han till sin förundran hur bina hade visat sin respekt och vördnad för ikonen genom att undvika att täcka huvudet och kroppen med vax…

Sedan det hände första gången placerar han varje vår ikoner av Frälsaren, Guds moder och helgonen i sina bikupor, och samma sak sker varje gång.

Fredsvaka

 

Påven Franciskus har utlyst en fredsvaka lördag den 7 september. I en kraftfull appell för fred sa han den gångna söndagen:

”I dag, kära bröder och systrar, vill jag förena min röst med det rop som stiger upp med ökande ångest från alla delar av världen, från alla folk, från varje persons hjärta, från en enda stor familj som är mänskligheten: det är ett rop för freden. Aldrig har användningen av våld fört till fred i dess kölvatten. Krig föder krig, våld föder våld. Med all min styrka, ber jag varje part i denna konflikt att lyssna till sitt eget samvetes röst, att inte instänga sig enbart i sina egna intressen, utan snarare att se på varandra som bröder och beslutsamt och modigt följa mötets och förhandlings väg, och så övervinna blinda konflikter.”

Den 7 september på Petersplatsen, från kl. 19.00 till 24.00, kommer vi att samlas i bön och i en anda av botgöring, åberopa Guds stora fredsgåva över den älskade syriska nationen och över varje konflikt och våldssituation runt om i världen.”