Amen!

 

Kyrieropet – Herre, Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig syndare – är fastetidens mest karaktäristiska bön. Likt publikanen i evangeliet är vi intensivt medvetna om vår ovärdighet, vår fläckade klädnad, våra misslyckanden, hur uselt vi förmått återspegla Kristus i vår vardag, hur många gånger vi fallit.

Detta rop återkommer ständigt i vårt gudstjänstfirande. I mässans inledning uppmanas vi att i frid bedja till Herren om nåd och förbarmande. Vi upprepar: Herre förbarma dig! Kristus förbarma dig! Herre förbarma dig!

När prästen så träder inför församlingen med trikerion – det tredelade ljuset som symboliserar Treenigheten – i höger hand och uttalar orden Må Gud, den allsmäktige i sin stora barmhärtighet förlåta oss alla synder, tecknar sig församlingen med korset och svarar Amen!

Detta är trons amen. Ett amen som uttalas klart och ljudligt. Med detta amen säger vi: Jag tror, jag tror, jag tror att detta är sant! Min synd är utplånad, bortkastad från hans ansikte. Himlen har öppnats. Om en stund kommer vi i mässan att höra de ord i vilka vi igenkänner Jesu röst: Kom hit upp!

 

 

Comments are closed.