Tid för profeterna

 

Slutet av kyrkoåret, och dess början: profeternas tid.

Ordet från Gud är profetens stora livskärlek – och hans oläkliga sår. ”Ditt ord kan fylla mitt hjärta med glädje”, säger Jeremia. För att senare utbrista: ”Mig har Herrens ord vållat ständigt spott och spe.”

Alla profeter vet att Herrens ord är ”ljuvare än honung”. Men de vet också att samma ord kan vara bittrare än malört. När profeten på Patmos, vars uppenbarelse vi på nytt läst igenom den senaste månaden, tar emot en bokrulle ur ängelns hand, hör han Herren säga: ”Ta den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.” Johannes gör som han blivit tillsagd, äter upp bokrullen, och vittnar: ”i min mun var den söt som honung. Men när jag hade svalt den sved det i min mage.”

Kommunion med Guds ord framkallar smärta när ljus sprids över verkligheten: världen är inte vad den skulle kunna vara. Aposteln får nu höra orden: ”Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar.”

 

 

En förseglad källa

 

Varje morgon denna vecka möts vi i vår bibelläsning av profeternas ord som anger vilken tid vi lever i.

I dag profeterar Joel om jungfrun som är havande, och vars livsfrukt skall vattna jorden: ”en källa skall springa upp i Herrens hus.” (3:18)

Maria är ”en inhägnad trädgård, en förseglad källa”, skriver Hieronymus och citerar Höga visan (4:12).

 

 

Apokalyps

 

Det är inte för inte som evangelierna skildrar Jesu död som en apokalyptisk händelse: solen förmörkas, jorden skakar, gravarna öppnas. Scener hämtade från den yttersta domen.

Ingenting som ligger framför kommer att överträffa den timme när Gud i sin Son dömde synden i världen. Då uppfylldes orden: ”Denna världens härskare är nu dömd.”

 

 

Om oron inför framtiden

Av naturen oroas vi inför det okända som väntar oss. Denna oro kan ta sig olika uttryck: vi vill försöka fastslå vad som ska ske och hur det ska ske. Vi vill förutsäga dagen och stunden.

Åtskilligt av det som skrivits genom tiderna – och det är inga små mängder – om tidens slut är inget annat än ett ”uppror mot Guds försyn”, som teologen Hans Urs von Balthasar kallar vårt spekulerande om framtiden.

Den kristna hållningen lär vi av Jesus när han mötte oron inför sin okända framtid: Det enkla, tillitsfulla överlämnandet av sig själv i Faderns armar. Dag efter dag.

Amnesia

 

I Femte Moseboken, som vi har läst ur under hösten, uttrycks en återkommande oro: att ett ökat välstånd skall leda till minnesförlust.

När Herren, din Gud, för dig in i det land han ger dig enligt sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob – ett land med stora och vackra städer som du inte har byggt, med välfyllda hus som du inte har fyllt, med vattencisterner som du inte har huggit ut, med vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – och du då äter dig mätt, skall du akta dig för att glömma Herren, han som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. (5 mos 6:10-12)

Och just detta sker. Folket drabbas av amnesia. Men välståndet tas som inteckning för Guds välsignelse. Ekonomiskt lättsinne och politiskt förtryck eskalerar. Och de betalda profeterna säger: ”Allt är väl.” Då uppträder de verkliga profeterna. Men deras varningar bemöts med förnekelsens strategi.

Förnekelsen har sin egen liturgi. Den känner bara ett tonläge, sjunger oavbrutet om triumf, framgång, bekräftelse, seger. Med ett leende ”som stramar som en munkavle”. Den vill inte kännas vid förlusten, sorgen, klagan.

Dess profetiska motvikt är fredagens liturgi, som firar minnet av Kristi lidande för världens liv. En vägran att glömma att Gud aldrig kan stå likgiltig inför en enda människas förlust. Och därför får hans folk inte heller göra det. Likgiltigheten är början på vårt syndafall.

Klagan över förlusten ropar mot oss i fredagens liturgi. På minnet av Kristi kors vilar kyrkans tro. Det bevarar oss från att bli deltagare i förnekelsens liturgi.

 

 

Antifonal geometri

 

I dag börjar tryckningen av vår första ”riktiga” tidebönsbok. De fyra provutgåvor som format vår bön det senaste året har efter mödosamma bearbetningar, justeringar och korrekturläsningar (tack till Stefan, Cristina m fl som gjort en gigantisk insats de senaste veckorna) nu fogats samman till en bok om 800 sidor, som om en dryg månad kommer till oss i ett vackert mörkblått klotband.

Vad är det viktigaste när en bok skall tryckas?

Många skulle svara: innehållet.

Formgivaren säger: marginalerna.

Ingenting talar så starkt om respekt – respekt för läsaren, respekt för författaren, respekt för sidorna, respekt för innehållet – som bokens marginaler.

Därför skall man aldrig låta sig luras av ett kittlande bokomslag. Omslagets enda funktion är att skydda sidor med vackra marginaler.

Marginalerna är hemligheten till harmonin mellan textmassan och boksidan. De bidrar till att skapa vad typografen Robert Bringhurst kallar en ”antifonal geometri”.

Vad det betyder vet alla som upptäckt antifonens geni i tidegärden!

 

 

Glömskan

 

Vi avslutar nu vår läsning av Josua bok. Berättelsen om hur Josua – hebreiska för Jesus – leder folket in i det utlovade landet, kan läsas som en allegori över evangeliet.

Så som Josua ledde Israel att kuva de fientliga folken och inta Jeriko, låter Jesus oss övervinna “fienderna” i form av laster och lidelser som håller oss kvar i destruktiva livsmönster där avund, missmod, missunnsamhet och vrede sårar livet.

Det nya landet flyter av mjölk och honung, sinnebilden för “landet” där tankarna funnit ro. I avslutningen av Josua bok finns en anteckning som är värd att notera: Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De kände ju till hur mycket Herren hade gjort för Israel.(Jos 24:31)

Här antyds vad som skulle visa sig senare: när historielösheten bredde ut sig tappade folket orienteringen och berövade sig själva den frid som vunnits åt dem.

 

En avocadosmoothie

 

Varje fastedag är en påminnelse: människan lever inte bara av bröd. Det är också ett tillfälle till eftertanke: vad äter jag och hur äter jag?

Allt vårt ätande bör så långt möjligt präglas av en vördnad för skapelsen. Dit hör också vår egen kropp, templet för den helige Ande. Här har journalisten Mats-Eric Nilsson de senaste åren gjort oss en stor tjänst genom sina avslöjande böcker om den industriproducerade maten. Sedan ett år tillbaka är han chefredaktör för den nystartade och mycket läsvärda tidningen Hunger, som hjälper oss till en större medvetenhet i vårt ätande.

Att äta på ett sätt som främjar hälsan är mer än en trend. Det kan vara ett sätt att ”ära Gud med sin kropp”, som Paulus säger. När Daniel och hans vänner valde att endast äta grönsaker och dricka vatten, heter det: ”När tio dagar hade gått såg de bättre och mer välnärda ut än de andra unga männen, de som fick sin mat från kungens bord.” (Dan 1:15)

Så vad blir det på bordet i dag? När min hustru kommer hem från arbetet tänkte jag i kväll bjuda på en broccoligratäng och en avocadosmoothie à la professor Stig Bengmark. Här är receptet:

½ gurka
½ banan
1 avokado
1 dl osötad mandelmjölk
½ dl vatten
1 näve färsk mynta
1/2 lime
½ msk chiafrön
Lite is (valfritt)

Lägg alla ingredienserna i mixern och kör i 20 sekunder. Strö på några chiafrön. Drick långsamt!

gronsmoothie2-1024x780