Spegel eller spegla?

 

Nilos av Ankara, sannolikt lärjunge till Johannes Chrysostomos, levde under tidigt 400-tal i ett kloster i närheten av Ankyra. En huvudtanke i hans skrift, som bland annat innehåller ett värdefullt avsnitt om förhållandet mellan den andlige fadern och dennes lärjungar, är att den vishet som enbart består av idéer är en illusion. Man läser sig inte till vishet, men lever sig till den.

Den i världens ögon obildade som lever ett helgat liv, kan vara visare än en professor med fem doktorshattar. Verklig vishet består i ett liv med integritet. Den i sann mening bildade äger sin insikt av att vara vänd mot Visheten, inte mot sig själv

Nilos skräder inte orden när han talar om dem som söker spegla sig själva, de som ”är ute efter att göra intryck, och gärna utstår umbärande bara de får applåder”. Den vise, i vars liv Avbilden tagit form, vet att vara blott och bart spegel.

 

 

Comments are closed.