Hemlösheten

 

Ur dagens evangelium: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.”

Hemlösheten var ”Herrens livsform”, som det heter i Didaché. Han var hemmastadd någon annanstans: ”Jag och Fadern är ett.”

De som följde honom bar på ett växande främlingskap. Också de hörde hemma någon annanstans. ”Ni i mig och jag i er.”

 

 

En pastors tunga

 

Vid kvällsmaten efter vespern i Monastero di Bose, samtalade vi i går om påven Franciskus uppmärksammade tal till den amerikanska kongressen några timmar tidigare. En av bröderna i klostret hade redan tagit del av talet och kunde berätta att påven vävde sitt tal kring fyra förebildliga gestalter i amerikansk historia: Abraham Lincoln, Martin Luther King, Dorothy Day och Thomas Merton. De två senare var katoliker som förenade ett radikalt politiskt engagemang med ett rikt liv i bön.

Inte lika uppmärksammat, men minst lika utmanande var det tal påven Franciskus höll tidigare under dagen till de amerikanska biskoparna. Här lade han ut vägen för hur ett framtida andligt ledarskap behöver se ut i en tid av svåra motsättningar. Till kyrkans herdar sa påven bland annat:

”Hårda och splittrande ord på en pastors tunga för inget gott med sig, de får inte ha någon plats i hans hjärta. Även om de för dagen kan tyckas vinna diskussionen är det endast den tilldragande godheten och kärleken som förblir verkligt övertygande.”

 

Är världen ett problem?

 

I en av sina mest berömda essäer, skriven på 1960-talet bara några år före sin död, gör Thomas Merton upp med en alltför förenklad och statisk kristen förståelse av världen.

Denna föreställning bygger på idén att världen och Kristus är två storheter som ligger i strid med varandra och inte kan försonas. Men om världen både är skapad av Kristus och återlöst i honom, hur kan världen då vara ett problem?

Handlar det alltså inte så mycket om att ta ställning till ”ett agglomerat av materiella varor och ting utanför oss själva, varor och ting som måste förkastas för att kunna söka det ’inre’ och ’andliga’”, frågar sig Merton, utan snarare om att vi behöver avsäga oss vårt ”främmande och falska jag för att kunna välja vår egen djupaste sanning och därigenom välja både världen och Kristus på samma gång”.

Merton skriver: ”Om mitt väsens djupaste grund är kärlek, är det där, i just denna kärlek och ingen annanstans, som jag kommer att finna mig själv och världen, min broder och Kristus.”

 

 

Den gränslösa kärlekens etik

 

Lev Gillet, alias en munk från östkyrkan, har myntat uttrycket Den gränslösa kärlekens etik.

Guds gränslösa kärlek är densamma för alla, för de hängivna och de likgiltiga, för de ”rena” och de ”orena”. Här framträder hos fader Lev den radikala etik som är genomgående för östkyrkans spiritualitet, och som vi möter hos författare som Dostojevskij.

Kärleken sätter den etik ur spel med vilken vi människor framhärdar i att bedöma saker och söka rättvisa. Den största synden är inte att bryta mot lagen, utan att handla utan kärlek.

 

 

Jag var en flykting, och ni tog emot mig

 

Kollekten i vår söndagsmässa i Slottskapellet i Bjärka-Säby går under hela hösten till insatser för den stora flyktingströmmen i södra Europa från framför allt Syrien.

Den ena hälften av det insamlade sänder vi till det lokala nätverket Village of All Together på den grekiska ön Lesbos som fått ta emot tusentals flyktingar som kommit med båt. En vän till vår kommunitet, Annika Spalde, befinner sig där just nu för att hjälpa till. Hon säger om det arbete som sker genom nätverket: “De arbetar tillsammans sedan nästan tre år och har hjälpt ett mycket stort antal flyktingar. Och de gör det som medmänniskor, de kommer inte uppifrån.”

Här finns en nyskriven artikel om deras arbete: https://firstlook.org/reportedly/2015/09/03/refugees-lesvos-village-together/

Den som vill ge en gåva till insamlingen kan också göra det på vårt plusgiro: 530838-2. Skriv: Gåva till flyktingar.

 

 

 

Den inre drivkraften

 

Jesu kontemplativa blick: ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra.” (Joh 5:19)

Därför söker han oavbrutet den stillhet där han låter blicken vila på Fadern. Inget initiativ, inget beslut utan kontemplation. ”Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud.” (Luk 6:12)

Den kontemplativa livshållningen: när de yttre drivkrafterna får stå tillbaka för en inre drivkraft: Fader, du älskar mig så som du älskar din Son, Jesus.

 

 

Tillgänglig och fri

 

Vem har tillgång till Gud?

I biblisk tro finns en spänning mellan Guds frihet och Guds tillgänglighet. Det tillhör trons mysterium. Herren förbehåller sig friheten att när han vill uppenbara sig – eller dölja sig. Gud är därför okänd och på samma gång välkänd. Bortom allt skapat och likväl närvarande i allt skapat.

I Jesus av Nasaret har Gud blivit tillgänglig på ett nytt och unikt sätt. Men även Jesus står fri gentemot människor. Han gäckar inte bara dem som vill muta in honom i fack, utan också dem som vill ta hans liv: ”Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka.” (Joh 10:18)

Frestelsen att vilja förstå och förfoga över Gud speglas i den deskriptiva förkunnelsen och sången: Gud ska till varje pris beskrivas! Men hur kan man beskriva trons mysterier?

 

 

Därför är en falsk profet falsk

 

Vi firar i dag minnet av profeten Mose, den främste av dem alla i Israel. I Femte Moseboken 29:29 finns ett kort men viktigt ord om profetens ärende. Mose säger: ”Det fördolda hör Herren, vår Gud, till och det uppenbarade tillhör oss och våra barn.”

Profetia är inte spekulationer om det fördolda. Verkliga profeter orerar inte om andliga upplevelser som de inte kan sätta ord på. Gud är förvisso mysterium – den outgrundlige och oåtkomlige – men när han ger sig till känna talar han till människan med klara och begripliga ord.

Därför är profetia ett ogrumlat vatten, alltid med direkt relevans för den samtida världen. Frågan om falsk och sann profetia i Gamla testamentet är inte bara en fråga om att rätt återge Guds ord, utan om att rätt förstå hur Guds ord berör de politiska, sociala och ekonomiska realiteterna i omvärlden. Det falska hos de hovlojala profeterna i Israel låg inte i att de saknade tro på Gud. De ville hålla isär Gud och världshändelserna.

 

 

Bordsbön

 

Kunskap om Gud i form av teologiska påståenden leder inte nödvändigtvis till att vi brister ut i tacksamhet. Men när vi blir påminda om Guds omsorg och frikostighet, är det svårt att förbli otacksam.

En enkel handling som att be bordsbön kan bli uttryck för en längtan efter omorientering i livet. När vår tacksägelse gör den dagliga måltiden till något som har med Gud att göra, har vi tagit ett viktigt steg mot att göra hela livet till en gudstjänst.