Hoppets prosa och smärtans poesi

 

Tre ting sägs om Gud i det tredje kapitlets tolfte vers, som ingår i dagens läsning. Det är en trefaldig utsaga som anger omvändelsens förutsättning och samtidigt utmejslar gudsbilden i Jeremia bok:

”Jag skall inte se på er med ovilja.”
”Jag visar mildhet.”
”Min vrede varar inte för evigt.

Det har nu gått så långt att inget som folket i Jerusalem företar sig på egen hand kan skapa en ny framtid. Allt hopp står till Guds barmhärtighet. Upprättelsen är dock inte villkorslös, vilket Jeremia har modet att säga: ”Men du måste inse din skuld.” Hoppets prosa upphäver inte smärtans poesi.

Jeremia frilägger de vulkaniska spänningarna i Guds hjärta. Herren längtar efter sin brud, men låter sig inte trivialiseras och utnyttjas. Barmhärtigheten är utan villkor, men det går inte att köpslå med rättfärdigheten i ett samhälle.

 

 

Comments are closed.