Platslöshetens kris

 

Höstens läsning ur Jeremia bok avslutas i dag med det femtioandra kapitlets skildring av Jerusalems förstörelse. På den nionde dagen i månaden Av bränns templet och palatset ned till grunden och större delen av stadens befolkning tvingas i exil.

Förlusten av Jerusalem på 500-talet f Kr är i det judiska folkets historia den pålrot till vilken alla andra förluster relateras. Därför fortsätter judar att år efter år, på den nionde dagen i den judiska månaden Av, sörja den dag när babylonierna raserade templet och lade Jerusalem i ruiner. Denna förlust går inte ur judarnas minne.

Ingen profet tränger så djupt in i Guds sårade hjärta som Jeremia. Ingen frilägger Guds vånda, och på samma gång Herrens beslutsamhet att ge Israel en framtid. Jeremia framhärdar i att påstå att platslöshetens definitiva kris inte är slutet på Guds vägar med dem. Om de förmår ta in detta, vågar tro hans ord, kommer orden att göra den största skillnad i den framtid som väntar.

 

 

Comments are closed.