Poesi eller PM?

 

Jesus förklarar att endast Gud är fullkomlig: ”Det finns bara en som är god.” (Matt 19:17) Därmed hjälper han oss att acceptera våra gränser. Ofullkomlighet är ett bestående och naturligt tillstånd i den kristnes liv. Inget som ska övervinnas. Ständig tillväxt, eller hälsa, är en myt som kostar långt mer än den lovar för den som jagar efter den.

Att ta emot sin ofullkomlighet som en gåva är att leva med en sårbarhet som gör livet mer genomskinligt – och öppet mot mysteriet. Vår invaliditet (av latinets invalidus = svag, ofullkomlig), vare sig den är fysisk, själslig eller av annat slag, är i sig ett mysterium. En öppning mot Gud.

Ofullkomligheten skapar poesi, till skillnad från marknaden som producerar PM, en linjär, entydig form av kommunikation som syftar till att avskaffa all osäkerhet.

 

 

Hjälp att hämta andan

 

”Av sig själv bär jorden gröda”, säger Jesus.

Av sig själv. Det vill säga, ur dens perspektiv som fått utsädet i jorden. Det är dock vårt ansvar. Vi sår Guds ord i hjärtats goda jord. Men sådden behöver inte vår hjälp att växa.

På samma sätt som livet från början är gratis, är frälsningen en oförtjänt gåva. Den insikten hjälper oss att hämta andan medan vi skyddar den växt som är i vardande.

 

 

 

Tröstebok eller skräcksaga?

 

Vi har i vårt lektionarium inlett den årliga läsningen från Uppenbarelseboken. Dess brev och visioner var ursprungligen adresserade till små kämpande församlingar i nuvarande Turkiet vars existens dagligen var hotad. De levde i en värld som var allt annat än fredlig, och förföljelserna från den romerska övermakten tilltog för varje dag.

För dessa kristna blev Johannes Apokalyps en tröstebok, inte en skräcksaga. Här ingöts i dem förvissningen: det är inte kejsaren som är Pantokrator, Allhärskare. Gud som sitter på tronen, och han har allt i sin hand. Också våra lidanden och martyrier.

 

 

Köpa eller laga?

 

Vi lever i ljuset av den viktiga tjugoandra söndagen efter pingst som utmanar våra konsumtionsvanor. I år lyder den gammaltestamentliga läsningen: ”Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant.” (5 Mos 24:17)

En änkas kläder skall du inte ta som pant.

Vad betyder de orden i en värld där modeslavar betalar priset för våra kläder?

Bara i Sverige har textilkonsumtionen ökat med 30 procent de senaste 15 åren. Varje svensk köper runt 13 kilo textilier om året och slänger 8 kilo i soporna. Snittpriset på varor och tjänster har under denna period tredubblats medan priset på kläder i stort sett stått still.

Förutsättningen för det extremt låga priset på tröjor och jeans är att de produceras av en flicka, inte sällan faderlös, eller en kvinna, ofta änka, någonstans i Asien som jobbar 72 timmar i veckan för 700 kr i månaden.

Kan rättfärdighet i en kultur som vår handla om så handfasta saker som: köp mindre, köp kvalitet, köp second hand, laga?

 

 

Ora et labora

 

 

När kan vi ana den utlovade ”vilan” redan i arbetet? När vårt förhållande till det vi gör blir en bild av Skaparens förhållande till sin skapelse. Vi kan då med glädje säga efter avslutat arbete: ”Se, det var mycket gott.”

Därför behöver arbetet bönen för att vara arbete, liksom bönen behöver arbetet för att vara bön. ”När bönen skiljs från arbetet blir den svärmeri och när arbetet skiljs från bönen blir det slaveri.” (Ingmar Svanteson)

 

 

En hemlighet

 

Alla Guds verk tar sin början i det fördolda. Kallelsens tid är höljd i dunkel.

Ropa till mig och jag skall svara dig och låta dig höra om stora ting, hemligheter du inte känner. (Jer 33:2-3)

 

 

 

Den som vallar sig själv

 

Den hebreiska Bibelns stora herdeporträtt i profeten Hesekiels trettiofjärde kapitel – just nu vår dagliga läsning i morgonbönen – har sin pendang i Johannesevangeliets herdeporträtt. Jesus sammanfattar profeternas och psalmernas alla utsagor om herden och tillämpar dem på sig själv: Jag är den gode herden, en god herde ger sitt liv för fåren.

Enklare och mer uppfordrande kan inte ledarskapets essens sammanfattas. Med Hammarskjölds ord: ”Att kallelsevägen slutar på korset vet den som gått in under sitt öde.” Profetens kritik mot herdarna är att de ”vallar sig själva”. Så gör den som inte är fri från sig själv.

Allt ledarskaps stora frestelse: att nyttja de människor man anförtrotts för egen bekräftelse.

 

 

Profeten recenserad

 

Det finns olika sätt att reagera på en profet. Man kan vända bort ansiktet, som många gjorde när de mötte Jeremia? Varför ska vi låta denne galning spy sina giftiga profetior över oss?

Eller man kan låta sig underhållas. Betrakta profeten som romantiker och svärmare, vars ord ingen tar på allvar. Som Hesekiel fick uppleva enligt dagens läsning. ”För dem är du bara som en som sjunger visor om kärlek, med vacker röst och skickligt strängaspel. De hör vad du säger med rättar sig inte efter det.” (Hes 33:32)

Profeten som entertainer. Någon man roas av, vars röst och musikalitet man recenserar, men inte vill låta sig botas av.