Icke-tecknet

 

Under åretes julfasta har vi velat visa hur den idé som den fria marknaden bygger på i grunden är felaktig: fler val gör inte nödvändigtvis människan friare. För att avgöra när en ekonomi verkligen gör människor fria måste man ha en rätt förståelse av det mänskliga livets mål och syfte.

Frihet är inte en evigt expanderande horisont av ett obestämt antal val, utan förmågan att veta vad som verkligen ger glädje och välja det.

Firandet av julen – Kristi födelses fest – kan, om den inte skyms av konsumismen, skänka oss den insikten. Mysteriet med Guds människoblivande är hörnstenen i all god kristen teologi, och därför värd att fira.

Ängeln gav herdarna utanför Betlehem ett tecken. Men tecknet var ett icke-tecken. För ingenting i vad de såg – barnet som låg i krubban – vittnade om att här låg världens sanne Herre. Guds fattigdom är hans verkliga tecken. Och endast den som själv förblir fattig ser att allt vad ängeln sagt var sant.

Fastebloggen önskar sina läsare en välsignad Kristi födelses fest och återkommer på det nya årets första fastedag, trettondedagsafton.

 

Människan före profiten

 

Arthur Nash kände sig alltmer obekväm med att tjäna så mycket pengar. Han ville leva enkelt och hade ingen önskan om att bli förmögen. Han meddelade därför att det skulle bli en ny löneökning, nu i storleken 10-20 procent. De initiativ Nash tog ledde till att de anställda kände sig alltmer delaktiga i företaget, och därmed blev mer motiverade.

Men Arthur Nash var inte nöjd med detta. Nästa steg var att låta idén om den gyllene regeln även omfatta kunderna. Varför skulle man ta ut priser som var skyhögt över produktionskostnaden? Istället för att höja priserna, vilket var det normala, bestämde han sig för att man endast skulle göra en dollars förtjänst per såld kostym. Medan konkurrenterna tog hundra dollar för en kostym, tog Nash mellan 19 och 29 dollar. Vilket ytterligare bidrog till att Nash, som var uppriktigt ointresserad av att tjäna pengar, paradoxalt nog fick se sitt företag växa alltmer.

År 1920 var antalet anställda 500, några år senare var man 2 100. År 1922 startade Nash ett vegetarsikt kafé för dem som arbetade på företaget, och införde samtidigt kortare arbetsvecka. Särskilt för kvinnorna som han menade inte skulle behöva arbeta mer än 35 timmar i veckan. År 1925 hade företaget blivit det största i hela USA inom klädbranschen med en omsättning på 12 miljoner dollar, och Arthur Nash anlitades nu som föreläsare över landet.

Naturligtvis fanns de som försökte kopiera Nash, de såg ju hur enormt framgångsrik han var. Men det visade sig inte fungera. Den gyllene regeln går inte att använda som en metod för effektivare affärer, menade han. Den fungerar endast för den som på fullt allvar sätter människan före profiten.

Det gjorde Arthur Nash. Han dog 1927, i en ålder av 59 år. Ända till slutet av sitt liv var han helt övertygad om att den gyllene regeln är, som han skrev, ”världens enda säkra, fungerade, ekonomiska och industriella lag”.

 

 

”Hur går affärerna?”

 

De initiativ Arthur Nash nu genomförde hade han egentligen inte råd med. Han var medveten om att hans lönepolitik troligen skulle leda till företagets undergång, men han förklarade att han för sitt samvetes skull inte kunde handla på annat sätt. Han sa till de anställda att han inte kunde garantera hur länge de skulle få behålla sina jobb, men så länge företaget gick runt hade han bestämt sig för att tillämpa den gyllene regeln.

arthur_nash_formal_sitting_circa_1927När han några veckor senare frågade sin kassör hur affärerna gick, fick han till sin häpnad höra att företaget nu producerade tre gånger så mycket kläder som tidigare. Det visade sig att de anställda hade gensvarat på hans inititiv med en förnyad arbetsglädje, vilket lett till att produktionen skjutit i höjden.

Nu utvecklades saker och ting i snabb takt. I juli 1919 flyttade Nash tillverkningen från den lilla lokalen till ett ombyggt sexvåningars bryggeri. Hundratals nyanställningar skedde. Medan omsättningen året innan varit 132 000 dollar, blev den under detta år en halv miljon.

Men vad gjorde Nash med alla de pengar han nu tjänade?

 

 

Arthur Nash och den gyllene regeln

 

Vi ska nu berätta den sanna historien om klädproducenten Arthur Nash, som byggde upp ett av världens största och mest lönsamma företag trots – eller på grund av? – att han var fullständigt ointresserad av att tjäna pengar. Det är en av de mest anmärkningsvärda berättelserna om hur en alternativ social och ekonomisk ordning introduceras på marknaden.

År 1919 blev Arthur Nash ägare till ett företag inom konfektionsbraschen med 29 anställda och åtta maskiner. Under sin bibelläsning hade han blivit överttygad om att essensen av Jesu undervisning var den gyllene regeln: allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, det ska ni också göra mot dem.

När han som nybliven företagsledare såg vilka usla löner de anställda hade, sa han till sg själv: ”Hur kan jag sitta här på kontoret och ta ut högre lön än mina anställda som syr kläderna?” Han samlade de anställda och förklarade att han ville ge dem löneökning. Den förste han vände sig till var en äldre kvinna vars arbetsuppgift var att sy fast knappar på kostymerna. Hon hade hittills haft en lön på 4 dollar i veckan. Nash förklarade nu att hon skulle få 12 dollar i veckan – ett lönelyft med 300 procent! På samma sätt med de övriga arbetarna i farbriken. Alla fick sina löner kraftigt höjda.

Men varifrån kom pengarna?

 

 

Tolvdagarstomaten

 

Marknadens kommersialisering av varor och tjänster blir kanske allra tydligast när det kommer till mat. Det ska gå snabbt, vara högförädlat och alla grönsaker förväntas finnas tillgängliga året runt. Nu är 12-dagarstomaten en verklighet.

Konsumtionskulturens ledord är effektivitet, snabbhet, bekvämlighet. Något av det första och mest grundläggande i en vägran att acceptera de villkor marknaden underställer oss, är att odla ett annat sätt att förhålla sig till tiden och maten. I en antikommersiell kultur mäts tiden i djup, inte i minuter och timmar. Långsam matlagning, närproducerad och kemikaliefri mat, gästfrihet, måltider som får ta tid – sådant blir i sig subversiva praktiker i en värld dominerad av den fria marknaden och dess rastlösa jagande efter vinst.

Att bida tiden är en trotsig handling i en kultur där tid alltid är en bristvara. Precis som att iaktta sabbaten. Sabbaten är en konkretisering av det faktum att det alltid finns tid, hur mycket du än har att göra.

 

 

Mitt och ditt

 

Vad innebär det att ha ett rätt förhållande till pengar? Den frågan har vi försökt ställa under årets julfasta. Pengar är givetvis inte onda i sig. Ingen av oss kan undvika pengar. Det är inte heller ovanligt att människor med mycket pengar är ytterligt generösa, medan den som har lite pengar kan vara ytterligt girig. Mammon står inte för pengar som sådana, utan för ett förhållande till pengar där gränsen mellan mitt och ditt hela tiden bevakas.

Varför står den fria marknaden i det omänskligas tjänst? Den reducerar oss till individer, upptagna av vad som är mitt och vad som är ditt. Eukaristin relativiserar gränsen mellan mitt och ditt, eftersom den relativiserar gränsen mellan mig och dig. Vi blir alla delaktiga i en och samma kropp.

I eukaristin är ingen enbart givare eller enbart mottagare. Linjen mellan mottagare och givare raderas ut. Som Cavanaugh uttrycker det: I eukaristin är Kristus både gåvan, givaren och mottagaren.

Eukaristin representerar ett annat rike, en alternativ social ordning och därmed ett radikalt annorlunda sätt att förhålla sig till pengar. Under den återstående tiden av julfastan ska vi se hur alternativa ekonomiska praktiker kan se ut i vår kultur.

 

 

Befriad från nyhetens behag

 

Marknadens utgångspunkt är alltid brist. I en konsumtionskultur innebär inte ett uppfyllt behov att vi är tillfredsställda. Beägret är oändligt medan tillgångarna är ändliga. Marknaden försöker inte bara möta begäret, men skapar och retar det.

Guds rikes utgångspunkt är alltid överflöd. Jesus säger: ”Jag har kommit för att ni skall ha liv, och liv i överflöd.” Materiella ting kan aldrig möta människans djupaste begär, och så länge vi riktar vårt begär mot marknaden kommer vi ständigt att vilja ha mer. Gallerior och köpcentran blir den nya tidens katedraler.

I Kristus, Guds överflödande liv, befrias människan från den ständiga jakten efter nyhetens behag. Befrielsen får sitt mest fullödiga uttryck i eukaristin, den måltid som konstituerar kyrkan och innebär en radikal fokusförskjutning. Det bröd vi mättas med vid eukaristins bord är så långt man kan komma från en privat ”upplevelse” av andligt liv – brödet och vinet förenar oss med Kristus och hans kropp i världen. Essensen av mänskligt liv är att leva i gemenskap.

 

 

Eskatologins död

 

En av dem som klarsynt beskriver konsumismens kvasireligiösa drag är teologen William Cavanaugh. Den har påtagliga likheter med de stora religiösa traditionerna eftersom den driver oss till att transcendera den materiella världen.

Konsumismen är ett substitut för religionen; de materiella tingen laddas med en mytologisk och andlig innebörd, det ständiga sökandet efter nytt fungerar som en flykt från tiden och döden. Vi söker oavbrutet nymodigheter som ett sätt att hela tiden börja om på nytt, och därmed formas vi – eller deformeras – av ett omättligt begär efter mer.

Till sist har vi förlorat hoppet om ett rike av annat slag. Cavanaugh konstaterar: ”Konsumismen innebär den kristna eskatologins död.”

 

 

Vinst?

 

Vad gör vi med överskottet? Det vi kallar ”vinst”. Frågan uppstod även i öknen de dagar när det kom mycket manna. Det som lades på hög, sparades till en annan dag, blev korrumperat.

Vi lever i en tid när mycket pengar kommer av att vi tjänar pengar på pengar. Det gäller inte bara banker. Många företag tjänar mer pengar på att finansiera kundens inköp än på själva produkten som säljs. Därför får du rabatt om du öppnar ett konto. Garantier som förr följde med produkten måste nu köpas separat, ett smart sätt att höja priset på varan.

Det som en gång i tiden kallades ”ocker” kallas numera ”en god affär”.

 

 

Generositet

 

Vad för slags exempel går att peka på i en alternativ berättelse, en annan än den dominerande?

Generositet är ett sådant exempel. En generös handling är en handling genom vilken vi utger oss själva av omsorg om någon som inte har några anspråk utöver sina behov och sin längtan efter gemenskap. Det är en handling genom vilken vi träder i förbund med en annan människa. En handling som vi enkelt hade kunnat låta bli. Vi får inget ut av den. Vi behöver inte handla så. Men något gör att vi känner oss manade till det.

Varje generös handling utmanar den rådande kulturen där allt styrs av uppgjorda kontrakt. Ett kontrakt bygger på utväxling av intressen. Det har ett datum och en summa. Allt är fastslaget.

I konstrast till en kultur där allt kretsar kring kommers, kontrakt och konsumtion, en kultur där vi aldrig har nog, står en kultur som bygger på medmänsklighet och som inte identifierar tillväxt som vägen till det goda livet. Vi har tillräckligt utan tillväxt. All outnyttjad mark behöver inte odlas.