Världen på drejskivan

 

När Jeremia i dagens läsning från det artonde kapitlet besöker krukmakarverkstaden påminns han om sin kallelse. Bland mandelträden hemma i Anatot hade han för många år sedan hört orden: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig.” (Jer 1:5)

När profeten med växande fascination betraktar hantverkarens skicklighet och omsorg i formandet av sitt kärl blir drejskivan en uppenbarelseplats. Så som denne krukmakare formar leran, så formar jag dig, Jeremia. Om han någon gång frestats tänka att hans känsliga och sårbara natur var livets oberäkneliga spel med honom, mötte han här ett budskap som måste ha varit välgörande för hans självkänsla: Jeremia, du är handgjord för ditt uppdrag!

Men varför misslyckades kärlet? Var det på grund av slarv eller oförmåga hos krukmakaren? Det är ingen amatör Jeremia betraktar, leran är i händerna på en driven konstnär. Var det något i själva materialet, leran, som gjorde att det inte blev som det var avsett? Det finns en viktigare detalj i berättelsen: även när det misslyckas är kärlet i krukmakarens hand. Världen förblir i de händer som suveränt formar – och omformar – allt enligt sin vilja.

 

 

Comments are closed.