Nya vingar

 

När vi undrar om det finns en väg ut för vår kuvade mänsklighet, ett alternativ till en världsordning som lamslår med fruktan och foglighet, dumpar profeterna sin subversiva poesi om en annan tingens ordning. Som när Jesaja deklamerar:

Men de som väntar på Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. (Jes 40:31)

Ord som dessa, yttrade mitt i ett tillstånd av resignation och förnedring, skulle kunna avfärdas som en oförskämdhet, ett blåögt infall, en chutzpah. Men det som får poesi som denna att skapa något nytt är mer än poetens briljans, det är poesins subjekt: den Gud som i en värld kränkt av våld och självupptagenhet vandrar med oss upp till Jerusalem i avsikt att avväpna de makter som tror sig en gång för alla ha bestämt den politiska, ekonomiska och sociala agendan i vår värld.

I ljuset från Kristi påsk kan världen tydas på ett annat sätt. Ja, det är trotsigt och revolutionerande. Men den som äger den tydningen kastar av sig fruktan och förnedring, lever i en ivrig väntan på den Gud som har en outtömlig reservoar av kraft, och som redan fattat ett oåterkalleligt beslut: det kommer en dag när världen ska stråla i påskens glädje. När allting är transfigurerat. Poetens örnperspektiv ger tron nya vingar.

 

 

Comments are closed.