Ett säkert tecken

 

”I fyrtio år sörjde du för dem i öknen så att de inte saknade något”, säger profeten Nehemja.

Går det att lita på Guds försyn? Att den som fäster sig vid Gud aldrig kommer att sakna något hur livet än ser ut (kommande söndags epistel)? Att vi inte ens behöver bekymra oss över vilken väg vi ska gå?

Men hur ska man veta vilken kallelse man har? Vad det innebär i just mitt liv att söka Guds rike först? Kyrkans vägledningstradition säger med samstämmig röst: det säkraste tecknet på kallelsen är den längtan och glädje Gud lägger ned inom oss.

 

 

Comments are closed.