Därför fastar vi

 

Fastan sätter fokus på det enda nödvändiga: vårt förhållande till Gud. Under förfastans knappa tre veckor påminns vi därför om två saker.

För det första: vår relation till Gud är av ett helt annat slag än arbetarens till sin arbetsgivare. Där gäller lön och prestation, och vi luras att söka vår identitet i arbetsinsatsen, att relatera lön till arbete. Därtill frestas vi till jämförelse och avund.

För det andra: Gud är den oändliga godheten. Den erfarenheten måste utgöra grunden för all fasta. Annars kan det ligga snubblande nära att tänka på andliga övningar som något som ger förtjänst. Jesus tar oss bryskt ur alla sådana föreställningar i sin liknelse om arbetarna i vingården som får samma lön fast de arbetat olika länge. ”Ser du med onda ögon på att jag är god?” Vi fastar inte för att förtjäna Guds godhet, utan för att befrias från det som hindrar oss att se Guds oändliga godhet.

 

 

Comments are closed.