När ska man tala?

 

Under Stora fastans tredje vecka ska vi dagligen översätta en kort text från den engelska utgåvan av Filokalian. Denna andliga skattkammare från östlig tradition rymmer texter från 300-talet till 1300-talet av 36 olika författare.

Vi inleder med ett avsnitt från Diadochos av Photikes andliga tal om att urskilja när vi ska tala och när vi ska tiga:

Den som saknar ett inre ljus bör avhålla sig från att uttala sig om andliga ting, inte heller bör någon öppna munnen när Andens ljus i rikt mått upplyser honom. På tomhet följer enfald, men där Anden överflödar går det överhuvudtaget inte att tala. Själen är berusad av Guds kärlek och njuter, i stillhet, av hans ljuvlighet.

Vi bör därför söka en punkt mellan dessa båda ytterligheter innan vi öppnar munnen för att tala. Jämvikten skänker samklang åt orden, till Guds ära. När vi talar och undervisar närs tron av det överflödande ljuset, och kärleken låter oss smaka kunskapens första frukter. Ty det står skrivet: ”Arrendatorn som gör det tunga arbetet bör vara den förste som får sin del av skörden.” (2 Tim 2:6)

 

 

Comments are closed.