Sommarläsning (IV)

 

En av de gammaltestamentliga teologer som betytt mest för min egen läsning av de bibliska profeterna under de år jag arbetat med min bok om Jeremia, är Ellen F Davis, professor vid Duke University i North Carolina. Med sin förmåga att läsa profetlitteraturen genom vår kulturs glasögon – eller läsa vår kultur genom profeterna – gör hon profeterna samtida med oss själva. Hon visar hur de bibliska författarna inte var teologiska idealister. Deras teologiska insikter förde dem på direkt kollisionskurs med de politiska och ekonomiska system som dominerade deras egen tid.

Nyligen uppmärksammade mig en av medlemmarna i vår kommunitet, Maja Ekström, på en bok av Ellen Davis som gått mig förbi och som jag just nu läser parallellt med annan sommarläsning: Scripture, Culture and Agriculture – An agrarian reading of the Bible. Här visar hon hur den eskalerande ekologiska krisen är moralisk och teologisk mer än teknologisk. Och hur Bibeln därför ger viktiga redskap för att möta vår tids dramatiska klimatförändringar.

Frågan om hur skapelsen – jorden och djuren, människorna och naturen – förhåller sig till Gud och varandra är ett tema den profetiska traditionen i Bibeln oupphörligen återvänder till. Kraftfullt framhåller profeter som Amos, Hosea och Jeremia hur fäst Gud är vid jorden. I ett stycke dramatisk profetisk poesi i Jeremiabokens fjärde kapitel skildrar profeten en kosmisk regression, en återgång till det tillstånd som rådde innan Gud skapade harmoni ur tomhet: ”Jag ser på jorden – den är öde och tom. Jag ser på bergen – de skälver och alla höjder skakar. Jag ser – det bördiga landet har blivit öken.” (Jer 4:23, 26) Ellen Davis gör i det inledande kapitlet av sin bok en tänkvärd utläggning av detta avsnitt hos Jeremia.

Vad får läsaren av Ellen Davis bok i utbyte? En vision av dödsrikets portar? Eller bot mot likgiltighet? Sant profetiskt tal är alltid ett motgift mot den sjukdom som vi tycks ha svårt att återhämta oss från, nämligen apatin: oförmågan att drabbas av förfäran och ånger över konsekvenserna av våra handlingar.

Ett viktigt tecken på all god bibelutläggning är att den, om än återhållsamt, ger näring åt ett realistiskt hopp. ”Arbetet med denna bok”, skriver Ellen Davis, ”har gett mig skäl till hopp, om än inte till optimism.”

 

 

Comments are closed.