Elysium

 

De kristna berättelserna om framtiden, som kyrkan låter oss lyssna till vid denna tid på året – inte minst i Uppenbarelseboken – har drag som liknar dem som skapas i nästan alla dystopiska science-fiction filmer nuförtiden. Från Hunger games med det dekadenta Capitol mot de desperata kolonierna, till Elysium med en spaliknande rymdstation där eliten svävar ovanför en sjudande favela. Filmer som förmedlar bilden av ett slut för mänskligheten med en extrem uppdelning i vinnare och förlorare, räddade och förtappade.

Men, som författaren Naomi Klein påminner om i boken Nej är inte nog, poängen med dystopiska berättelser är inte att fungera som navigatörer i tiden och visa hur allt är ödesbestämt, att vi oundvikligen rusar mot katastrofen. Poängen är att varna och väcka, så att vi ser vart vägen leder, kan ändra kurs och vända om.

 

 

Comments are closed.