Handlingens bön

 

Gud döljer sig i världen, och vår uppgift är att göra honom synlig genom våra handlingar.

Därför är kristen tro inte upptagen av värderingar utan av handlingar. Att leva rätt är viktigare än att tänka rätt. Trons väg är viktigare än trons innehåll. Vad vi känner och tänker kommer att prägla det vi gör, och det vi gör formar våra tankar och känslor.

Helgelse är bön i form av en handling.

 

 

Guld, rökelse och myrra

 

Nu får också vi öppna våra kistor och bära fram gåvor till Jesus. Vad har vi att hämta fram ur vår själs tomhet? Också vi får bära fram guld, rökelse och myrra.

Guldet är vår konungsliga värdighet, det är guldet i ikonen, i hans avbild i oss. ”Frambär är er själva … det är er andliga gudstjänst.”

Rökelsen är vår bön och vår kontemplation. Varje själ är ett rökelsekar, skapat för bön, med förmåga att svinga sig upp till Gud och förenas med änglar och keruber i den eviga lovsången.

Myrran är den gåva som kvinnorna kom med till graven på påskdagsmorgonen för att smörja Jesu kropp. I Betlehem förebådas Kristi påsk när stjärntydarna tar fram myrra ur sin skattkista. Myrran uppenbarar: det finns ingen kärlek utan offer.

 

 

En oväntad allians

 

Trettondedagsafton. Årets första fastedag. För att vi ska återfå uppmärksamheten. Profeter finns där vi minst väntar det, också långt utanför det utvalda folket. Som Bileam, ”mannen med det skarpa ögat”, i dagens läsning ur Fjärde Moseboken. I honom förenas profetia och doxologi när Guds Ande kommer över honom.

Bileam är släkt med de österländska stjärntydarna, därför möter vi honom i dag. Han ”skådar den Väldige … han segnar ner, hans ögon öppnas” (4 Mos 24:16). På samma sätt med stjärntydarna från Irak: De såg barnet och ”föll ner och hyllade honom” (Matt 2:11). Inget mer behövs för att bli seende.

Bileam från Eufrat dyker upp i Bibelns berättelse och gäckar våra försök att kartlägga vem Gud väljer att tala genom. Tillsammans med stjärntydarna bildar han en oväntad allians.