En person som ingen känner

 

Vad kommer det sig att Markus redan i inledningen av sitt evangelium igen och igen framhåller att Jesus drar sig undan offentlighet och undanber sig uppmärksamhet?

Han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. (1:34)

Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. (1:35)

När de hade funnit honom sade de: ”Alla söker efter dig.” Han svarade. ”Låt oss gå åt ett annat håll.” (1:38)

Jesus skickade bort honom med en sträng förmaning: Säg ingenting till någon. (1:44)

Är det för att sanningen bara kan komma från någon som ingen känner? Endast hos den okände, om än välkände, finns inget som obstruerar verkligheten. Självbespeglingens ego, från morgon till kväll upptaget av att organisera, tolka och behärska världen, är här frånvarande.

Likt Kristus måste den som representerar honom ständigt ”försvinna”. Låt oss gå åt ett annat håll. Försvinna bort från det illusoriska jaget. Bort från alla blickar som fascineras av en ”intressant” personlighet. Försvinna in i mässan, och hela den värld som där samlas.

 

 

Comments are closed.