Är en ateist en ateist?

 

Vi har firat den femte söndagen efter trettondedagen, en söndag som bara infaller en handfull gånger under ett sekel. De flesta predikanter får kanske bara en möjlighet i livet att predika över dess bibeltexter.

I synnerhet de tre läsningarna för den andra årgången – den gångna söndagens – har en gemensam nämnare som vidgar perspektiven: Gud använder vem han vill, när han vill, till vad han vill.

Eller stöter vi oss på det? Som hos profeten: ”Hejda dem, herre.” Eller i evangeliet: ”Vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.” I episteln går Paulus så långt att han påstår att Gud även kan använda den som är ute i falska syften. Och allt sammanfattas av Jesus i orden: ”Den som inte är mot oss, han är för oss.”

Lärjungarnas läxa i evangelieberättelsen är att tron inte är ett svar på en fråga. Så att man enkelt skulle kunna slå fast: en ateist är en ateist och en troende är en troende. Fingervisningen för den som söker vägledning den sista av årets söndagar i tiden efter epifania finns i Jesusorden: ”Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.”

 

 

Comments are closed.