Syndens mysterium

 

Som fasteläsning väljer vi i år en bok av prästen och själasörjaren Boris Bobrinskoy, The Compassion of the Father.

Bobrinskoy, vars familj kom till Frankrike efter revolutionen 1917, har varit verksam i Paris under större delen av sitt liv. Som rektor vid det ansedda teologiska institutet St Serge, och präst i den ortodoxa kyrkan på Rue Daru, är han en av det senaste seklets mest inflytelserika andliga ledare i det ortodoxa väst. Han är i dag 94 år.

Bokens inledande kapitel ägnas åt vad författaren kallar ”syndens mysterium” och dess förhållande till ondska och lidande. Synden är med sin djupa rot i människans hjärta långt allvarligare än vad våra predikningar har reducerat den till, menar Bobrinskoy. Med Irenaeus av Lyon talar han om synden som personifierad – peccatum peccans, ”synden syndar”. Orden om att Jesus är Guds lamm som ”bär bort världens synd” är därför mer mångfacetterade än vi föreställer oss. Den börda han bär på sina skuldror är all världens misär.

Utgående från Jesajas skildring av den ”lidande tjänaren”, som bär såväl våra överträdelser som våra smärtor, konstaterar Bobrinskoy att lidandet inte kan förstås åtskilt från synden. Men det väcker nya frågor: Var går gränsen mellan det ena och det andra? Vad är orsak och vad är verkan? Hur ser förhållandet ut mellan sorger och synder?

När Job avvisade sina vänners förenklade och obarmhärtiga logik om att hans lidande var orsakat av hans egna synder, tog Gud Jobs parti. I Psaltaren och i Jesajas bok fördjupas ytterligare mysteriet med den rättfärdige som lider oskyldigt, för att slutligen bli som mest transparent i evangelierna. Bobrinskoy skriver:

Inget är mer naturligt än att vi intuitivt uppfattar lidandet som meningslöst. Det är en skandal i Guds skapelse, som varje ödmjukt hjärta gör uppror mot. Det tillhör en värld som är ur led, märkt av synden, som vanställer och förslavar mänskligheten. Endast i ljuset av återlösningens mysterium får det till sist en sakramental mening, uppenbarad i den gudomliga kärleken, korsfäst och segrande.

 

 

Comments are closed.