Huvudnyckeln till hjärtat

 

Var finner vi styrkan att stå emot det som vill bryta ned oss själsligen och andligen? Och framför allt, var finner vi kraften att trösta, uppehålla och visa verkligt deltagande? Hur håller vi oss levande? Hur kan vi gråta och lida med dem som gråter och lider?

Bobrinskoy ställer med eftertryck frågor som dessa. Har han då något svar?

Hjärtats bön, inte som ett universalmedel men som en ”huvudnyckel”, är det redskap som har bestått provet. Det viktiga när det gäller denna bön är inte ”tekniken”, utan att bönen får leva sitt liv på djupet hos den troende. Det är i djupet av vårt väsen, själva vårt vara, som vi måste finna den rätta hållningen i mötet med lidandet. Livet i Kristus, att låta sig genomträngas av hans Ande, av barmhärtighetens andedräkt, är vad som konstituerar kristendomen. Enligt Bibeln handlar det om att förvärva Faderns medkänsla och ömhet.

Bobriskoy framhåller att ”hjärtats bön inte bara är en väg eller praktik bland andra, utan en oumbärlig verklighet genom vilken människan återfinner meningen med sin existens”. Och han tillägger: ”Hjärtats bön är inget vi diskuterar, men något vi behöver upptäcka så att vi kan tala om den utifrån vår egen erfarenhet.”

Hjärtat står i biblisk antropologi inte bara för den affektiva sidan av livet, det utgör själva centrum i människan, platsen för Guds boning. Men det är också i hjärtat som ondskan kan tränga in och slå rot. Jesus säger i evangelierna att det är från hjärtat som det onda kommer. Därför behöver hjärtat renas, så att det kan fylla sin ursprungliga uppgift: att vara ”Kristi brudkammare, den plats som präglas av brudgummens närvaro”.

Eftersom det utgör människans innersta kärna är det hjärtat som skapar harmoni mellan alla våra förmågor, känslor och tankar, både ande själ och kropp. Hjärtats bön rör inte bara det inre livet, det är den nyckel som gör att även intellektet och kroppen reflekterar Gud.

 

 

Comments are closed.