Traditionen och tystnaden

 

Guds treenighet är grundmönstret i hela Boris Bobrinskoys tänkande, precis som i ortodox teologi i övrigt. Följdriktigt gör han därför nu även en trinitarisk tolkning av traditionen. Till att börjar med citerar han sin värderade kollega, den store Vladimir Lossky, som introducerar vad som kan tyckas vara en något märklig och oväntad syn på ”traditionen som tystnaden”. Inte som en definition, men som dess första element

Hur hänger det samman? Lossky citerar ett avsnitt från Ignatios av Antiochias skrifter: ”Den som verkligen har Jesu ord, kan höra dem även i tystnaden.”

Ignatios, som var biskop i norra Syrien i generationen efter apostlarna och led martyrdöden i Rom, talar återkommande om tystnaden, å ena sidan som karaktäristisk för Fadern, men också som ett av biskopens kännemärken. ”Det kan verka motsägelsefullt”, skriver Bobrinskoy, ”eftersom biskopens uppgift är att förkunna Ordet för folket. Inte desto mindre säger Ignatios att ’en biskop är aldrig så mycket biskop som när han håller tyst’.”

Vad som här antyds är den risk vi tar varje gång vi öppnar munnen för att tala om Gud. Vi riskerar att bli ytliga och pratiga. Verkligt uttrycksfulla – ja, vältaliga – blir vi först när vi hämtar fram orden ur djupet – ur tystnaden – snarare än att försöka utlägga djupen hos Gud.

När Bobrinskoy, med Lossky, säger att Traditionen utgår från tystnaden, ska det alltså förstås som att ”traditionen utgår från Fadern”, som han också uttrycker det. Det Ord Fadern talar när han sände sin Son bryter inte tystnaden, på samma sätt som uppenbarelsen inte upphäver mysteriet men öppnar det för oss.

”Traditionens innehåll, ja, dess enda innehåll, är Faderns levande Ord, Jesus Kristus”, framhåller Boris Bobrinskoy. Och den som förmedlar detta Ord är den helige Ande. Återigen med Losskys ord: Traditionen består inte av uppenbarelsens innehåll, utan av det ljus som uppenbarar det. Traditionen är inte själva orden, utan den levande andedräkt som får både orden och den tystnad från vilken de utgick att höras samtidigt.

”Man kan alltså”, konstaterar Bobrinskoy, ”definiera Traditionen som den helige Andes livgivande närvaro i kyrkan. Det liv som ger varje del i Kristi kropp förmågan att höra, att ta emot, att känna sanningen i det ljus där den hör hemma och inte bara i det mänskliga förnuftets ljus.”

 

 

Comments are closed.