”Utan en strimma av ljus”

 

Kan man förtrösta på Herren när man vandrar i mörkret och Gud döljer sitt ansikte?

I dagens läsning från profeten Jesaja hör vi rösten av en utsatt och plågad människa. Men han bevarar sitt lugn, något han lärt av Herren: ”Lugnt ser jag på från min boning medan luften dallrar i solvärmen och daggen faller rikt i skördetiden.” (18:4)

När denne profet återkommande förordar stillhet som hållning i utsatta livssituationer – ”Se till att du bevarar ditt lugn” (7:4) – ska det inte förväxlas med passivitet. Vad frågan gäller är om det räcker att lita på Gud. På honom som säger: ”Genom lugn och tillit vinner ni styrka.” (30:15)

Den utsatte i dagens läsning ”vandrar i mörkret utan en strimma av ljus men sätter sin lit till Herrens namn och förtröstar på sin Gud”. (50:10) Han säger: ”Jag vet att jag inte blir sviken.” (50:7)

Den trygghet som vilar på tro är irrationell, den är odefinierbar eftersom den inte tillhör den synliga världen utan den osynliga.

 

 

Comments are closed.