Det ofullbordade

 

Vi väntar på en ny pingst. Väntan har sin egen mening. Om vi accepterar att leva i det ofullbordade kan vår väntan lindra otålighet och rastlöshet.

Gör vi oss en alltför bestämd föreställning om hur Guds ska avslöja sig, är risken att hans besök går oss förbi. Anden är den oväntade gästen. Den stora överraskningen. Herrens dag kommer ”när ni minst väntar det”, säger Jesus. De orden gäller Kristi ankomst vid tidens slut. De gäller vid varje nytt besök av Gud i våra liv.

Därför säger Jesus till sina lärjungar, fyllda av oro, när han talar om den gåva som väntar dem: ”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid.”

”Den dagen skall ni förstå”, säger Jesus när han talar om den väntande pingsten. Med Andens ankomst infinner sig den frid som ger insikt om det enda vi egentligen behöver förstå: mitt liv är inneslutet i Gud. Därför behöver jag inte tänka så mycket på vad jag ska göra. Det enda jag behöver tänka på är att förbli i honom.

 

 

Comments are closed.