Nyckeln till skapelsens logik

 

I dag börjar apostlafastan. Det är den tredje av det liturgiska årets fyra längre fasteperioder i ortodox tradition, och den enda vars längd varierar. Apostlafastan inleds måndagen efter pingstveckan – vars tidpunkt påverkas av påskens datum – och den pågår fram till kvällen före den 29 juni när kyrkan ända sedan 200-talet firar apostlarna Petrus och Paulus. Och med årets påsk på ett ovanligt sent datum, den 21 april, följer en relativt kort apostlafasta. Vi får med andra ord ta väl vara på tiden.

Apostlafesten den 29 juni var länge en röd dag även i Sverige, men är som firningsdag numera flyttad till femte söndagen efter trefaldighet. I allmänkyrklig tradition gäller dock fortfarande den 29 juni, såväl i öst som i väst, en ordning som även Ekumeniska Kommuniteten följer (se vårt Synaxarium).

Som förberedelse för de två apostlafurstarnas festdag är detta en fasta som ger anledning att reflektera över innebörden av att kyrkan är grundad på apostlarna tro. Vi har under åren berört olika sidor av trons grunder i denna blogg under apostlafastan. I år ska vi påminna varandra om den djupa och verkliga paradoxen i inkarnationen: att Skaparen helt och fullt vet vad det är att vara skapad. Och hur det ger oss en avgörande nyckel till skapelsens logik och därmed till en kristen ekologisk vision.

 

 

Comments are closed.