“Profeter och vänner åt Gud”

 

Begreppet vishet i judisk-kristen tradition utvecklas i den hebreiska Bibelns vishetslitteratur. Något av en höjdpunkt är här boken Salomos Vishet, med okänd författare, som identifierar Sophia med Anden. ”Jag åkallade Gud, och vishetens ande kom till mig.” (7:7) När Visheten beskrivs som en gåva från himlen som finner ”rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner åt Gud” (7:27), förebådas pingsten.

Vidare beskrivs Sophia i samma kapitel som ”ett återsken av det eviga ljuset … och en avbild av hans godhet” (7:26). Här slås vi av likheten mellan den gudomliga Visheten och Ordet från Gud. Senare i samma bibelbok läser vi: ”Du som har skapat allt med ditt ord, och som genom din vishet gjorde människan.” (9:2)

Det leder oss direkt in i Nya testamentet och Johannesprologen: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Genom det har allting blivit till…”. Kristus är förkroppsligandet av det eviga Ordet och av Vishetens Ande. Han är den i vilket det skapade och det oskapade förenas. Utropet vid evangelieläsningen i mässan – ”Vishet! Var uppmärksamma! – är en kallelse att öppna oss för den helige Ande som låter oss ta emot honom som har skapat allt, som genomtränger allt, som är före allting och som finns i allting, så att vi kan bli ”profeter och vänner åt Gud”.

 

 

Comments are closed.