Vägledd till vishet

 

”På samma sätt som ett barn lär sig att tala av någon annan, måste vishetens språk tas emot och läras från någon annan”, skriver John Chryssavgis.

Ingen förvärvar verklig vishet utan vägledning. En erfaren andliga ledare – starets på ryska, geron på grekiska – är någon som lär andra att se på världen med nya ögon, att skåda Gud i det skapade.

Dostojevskij skildrar utifrån sin egen erfarenhet av mötet med starets Ambrosius i Optinaklostret vad som är utmärkande för en sådan ”äldste”. Denne är i ordets verkliga mening en ”andebärare” (pneumatophoros). Staretsen assisterar vid den pånyttfödelse som den helige Ande ensam kan utföra. ”Han vet var visheten bor” (Job 28:23), och kan därför förmedla vishet – Kristus själv – till sina lärjungar.

”Det innebär”, skriver Chryssavgis, ”att den personifierade sophia förblir karismatisk och personlig. Den visdom som en andlig guide besitter är avgörande för att andra gradvis ska mogna och utveckla förmågan att urskilja Guds skönhet i världen.” (Kosmos, är det enda grekiska ordet för ”världen”, ett ord som i själva verket betecknar skönhet.)

Så hjälper oss den andlige vägledaren att se på världen med en balanserad blick, att undvika de felslut som både dualism och panteism innebär, genom att vi erfar hur djup Guds kärlek till världen är. Han eller hon talar ”så att du lyssnar till visheten, och öppnar ditt hjärta för insikten.” (Ords 2:2) Ingen insikt är större än den som uppenbarar hemligheten med den kosmiska försoningen mellan Gud och världen.

 

 

Comments are closed.