En fråga om urskillning

 

Den gammaltestamentliga läsningen i vårt lektionarium tar oss nu med till några scener ur den tidiga profethistorien i Israel. Profeter som Elia och Elisa är bistert osentimentala. De låter sig inte imponeras av svärmeandarna, de som ”låter tungan löpa och låtsas att det är Herrens ord”, som Jeremia uttrycker det.

Åtskilligt av det som går under namnet ”profetia”, då som nu, är inget annat än en projektion av den så kallade profetens undermedvetna. Människans inre har en förmåga att gäcka henne till att tro att hennes tankar kommer från Gud, medan det i själva verket bara är egna påhitt.

Nykterhet är ett av de viktiga signalorden i Nya testamentet när andarna prövas. ”Var nyktra och vaksamma”, uppmanas vi återkommande med ord ur Första Petrusbrevet i completoriets korta läsning. För det nyktra sinnet behövs ingen särskild nådegåva för att urskilja vilka av alla vandrande tankar, och anspråksfulla röster, som kommer från Gud. Att skilja mellan andarna är, som Isak Syriern uttrycker det, en fråga om att ”hålla vakt om sin uppmärksamhet”.

 

 

Comments are closed.