Den trotsiga bönen

Klagovisorna verkar i förstone inte vara en bok om bön, snarare motsatsen. Den anklagar mer än lovsjunger, tvivlar mer än hoppas. Men trots förebråelserna mot Gud är detta i allra högsta grad en bönbok. Fylld av röster som stiger ur djupet och blir till bön för en sönderslagen värld. Likt Jesu bön på Olivberget denna stora torsdag: ”Min själ är bedrövad, ända till döds.” 

Det är bön i en själens natt som tycks ha blivit permanent. De som talar kan uttrycka tvivel över om deras ord alls tränger igenom det dok som Gud verkar ha dolt sig i – ”Du har dolt dig i vrede” – men de ber likväl. Inte ens Guds tystnad får bönen att tystna. Redan det är en akt av trotsig tro. Dessa människor vägrar låta Gud komma undan. De struntar i att Gud inte verkar bry sig. De ber ändå.

Klagovisorna hjälper oss att se hur vi kan uttrycka vår bön i tider av ångest och fruktan, en bön som famnar de stora illdåden och omvälvningarna i världen såväl som de personliga tragedierna. Vi får här lära oss hur man kan stå inför Gud i bön utan några som helst anspråk: bruten, tårfylld, arg. På den vägen kan hjärtat bli bärare av den bön som förmår hela en sårad värld. Det förkrossade hjärtats bön. Och genom att vädja om Guds ingripande transformeras klagan till förbön. 

Comments are closed.