Den brännbara frågan

Är det möjligt att som kristen tala om Israel och Jerusalem på ett sätt som blir ett evangelium för alla som i dag bor och lever i det heliga landet, judar såväl som palestinier? Ligger inte det kristna evangeliets differentia specifica, dess särartjust här? Det som är goda nyheter för en, måste vara goda nyheter för alla. 

I denna brännbara fråga har länge funnits två extrema positioner. Ingen av dem gör rättvisa åt komplexiteten i de bibliska texterna, ingen av dem främjar heller en fördjupad ömsesidighet mellan det judiska folket och de folk som lever i dess omedelbara närhet. På den ena ytterkanten finns de som uttalar sitt obetingade stöd för varje beslut som Israels regering tar för att utvidga och säkerställa sitt territorium, något man grundar på en apokalyptisk teologi med minst sagt tvivelaktigt stöd i såväl den hebreiska som den kristna Bibeln. På den andra kanten finns uppfattningen att det judiska folket och staten Israel har spelat ut sin roll i Guds frälsningsplan, en syn som kolliderar inte minst med Paulus på samma gång eftertänksamma och kvalfyllda reflexioner i Romarbrevet 9–11.

Medan det okritiska framhållandet av Israels bestående särställning väcker frågor om synen på Jesu identitet och evangeliets universalitet (“Nu är ingen längre jude eller grek”), finns i den så kallade ersättningsteologin ingen förståelse för det judiska folkets speciella kallelse; här är kyrkan ensam Guds ”nya folk”. Men, som teologen Rowan Williams uttrycker det, ”den bild Bibeln tecknar avvisar bägge dessa förenklingar”. 

Hur ser en trovärdig kristen teologi om Israel ut? Vad betyder ”Israel” i det nya förbundet? När vi närmar oss de frågorna finns två förhållanden, som inte minst den judisk-kristna dialogen länge försökt hitta ett sätta att navigera mellan. Den ena är Israel som förbundets folk, med en unik kallelse att vittna om Guds rättfärdighet och vishet inför alla folk. Den andra är den moderna staten Israel som en sekulär politisk realitet och på samma gång hemland för det judiska folk som är förbundets bärare.

Den kritiska frågan är: Hur förhåller sig det bibliska Israel till den moderna staten Israel och dess politik? Har de inget med varandra att göra? Eller går det att tala om att dessa två realiteter i viss mening överlappar, utan att därmed inta en okritisk attityd till den politik som förs av Israels regering? Under Gudsmodersfastans andra vecka ska vi se närmare på den frågan.


Comments are closed.