Den oförstörbara enheten

När kyrkofäderna läser om hur man delar upp Jesu kläder mellan sig, ser de också en annan innebörd dold i berättelsen: den sömlösa livklädnaden, som inte heller soldaterna ville skära sänder, är en bild av kyrkans oförstörbara enhet. Den enhet som översteprästen Jesus bad om kvällen före sitt lidande. I handlingen under korset framträder på nytt det inträngande budskapet om de troendes enhet.

Senare i psalm 22 vänds det förtvivlade ropet till en bekännelse i förtröstan: ”Du är källan till min lovsång i den stora tempelskaran. Inför dem som fruktar Herren får jag frambära de offer jag lovat.” (v 26) Kyrkan är den stora församlingen, tempelskaran, i vilken den ropandes bönesvar firas. Räddningen genom uppståndelsen. 

På detta följer ett par anmärkningsvärda påståenden. Först: ”de betryckta får äta och bli mätta” (v 27) Och sedan: ”Hela jorden skall … vända om till Herren, alla folk och stammar skall tillbe honom.” (v 28)

I den unga kyrkan hörde man i dessa versar hur de betryckta deltog i och mättades av den hemlighetsfulla nya måltid som Herren skänkt i eukaristin. Och samtidigt urskilde man en profetia om att Jesu Kristi kyrka skulle växa ur alla folk. 

Svaret på Jesu rop på korset är eukaristi – i betydelsen lovprisning och mättande – och den universella frälsningen. Israels Gud, Jesu Kristi Gud, är alla människors Gud.

Comments are closed.