Lasaros, kom ut!

 

Lasaroslördagen markerar ingången till Stilla veckan. Nu sjunger kyrkan över hela världen: I Lasaros har Kristus redan förgjort dig, du död, och var är din seger, du helvete…

I den dramatiska händelsen i Betania förebådas inte bara Kristi uppståndelse och alla dödas uppståndelse vid tidens slut. Evangeliet om Lasaros uppväckande rymmer också hemligheten om Kristus som sann människa och sann Gud. Sällan ser vi så tydligt hur de två naturerna är förenade ”utan sammanblandning eller förväxling”, som den tidigkristna bekännelsen uttrycker det.

Här möter vi människan Jesus som faller i gråt när han sörjer en vän som gått bort. Och på samma gång den Jesus som med gudomlig auktoritet befaller över döden. ”Sedan ropade han med hög röst: ’Lasaros, kom ut.’”

I det ropet kallar Kristus även oss ut ur det dödens mörker som hindrar oss att se och ta emot den verkligaste av verkligheter.

 

 

Ett första tecken

 

Varje dag under Lasarosveckan har ett särskilt anslag i liturgin. I dag, fredag, möts vi av orden: I gryningen kommer Kristus, för att uppväcka Marias och Martas döde broder.

Så bidrar Lasaroshändelsen i Johannesevangeliets elfte kapitel till att göra hela denna vecka till en passionsvecka i djupaste mening. Nu får vi tid att på allvar begrunda och meditera över Kristi konfrontation med döden. Först hans vän Lasaros död, och i ljuset av den, Jesu egen stundande död. I Betania blir påsken hemlighetsfullt förebådad. Lasaros ska bli ett första tecken på att i Kristus ska de döda uppstå. I den ortodoxa liturgin sjunger församlingen på palmsöndagen:

Redan före Ditt lidande uppväckte Du Lasarus, o Kristus vår Gud, och bekräftade därmed allas uppståndelse, därför ropar vi likt barnen som bar segerns sinnebilder till Dig, Du Segerherre över döden: Hosianna i höjden! Välsignad vare Han, som kommer i Herrens namn!

 

 

Vem var Lasaros?

 

Jean Vanier gör en tänkvärd tolkning av evangeliernas berättelse om Lasaros. Han menar att det ord som används om Lasaros sjukdom, asthenes, också kan översättas med ”funktionshindrad”. Det förklarar i så fall varför Lasaros inte hade någon egen familj, utan bodde tillsammans med sina systrar, och att det dessutom är Marta, inte Lasaros, som framställs som den som bär huvudansvaret i hemmet. Tolkningen stärks av att Lasaros namn alltid nämns sist när syskonen i Betania omtalas.

Det skulle innebära att första gången som Johannesevangelierna använder ordet philia om Jesu kärlek till en enskild människa, så är det i förhållande till en person med en betydande bräcklighet. Jesus föll i gråt över en människa som hade dött i förtid på grund av kroppslig svaghet.

I torsdagens antifon i tidegärdens liturgi under dagen upprepar vi orden: I två dagar har nu Lasaros varit död.

 

 

Det enklaste sättet att möta Gud

 

För arbetarprästen Egied van Broeckhoven var vänskapen med Gud och vänskapen mellan människor inte åtskilda verkligheter. Det enklaste sättet att möta Gud, säger han i sin bok Vänskapens sakrament, är att möta honom i en annan människas innersta. Gud är det innersta hos varje människa. Inte för att människan är gudomlig i sin kärna, utan för att hon är Guds avbild.

Från att ha längtat efter stillheten i trappistklostret hittar van Broeckhoven sin öken mitt i staden. I ett brev till en vän skriver han:

Bryssel, de konkreta människorna i det smörjiga gjuteriet, också våra vänner, allt det här är en realitet, och den realiteten är helig, för det är det enda ställe där Gud kan nå oss, och alltså når oss. Även om jag fick välja mellan den brinnande busken och Bryssel skulle jag välja Bryssel.

I dag begravs Jesu vän och vi säger i tidebönens antifon: I dag begravs den döde Lasaros och hans släktingar gråter.

 

 

Vänskapens affektion

 

När Lasaros systrar skickar bud till Jesus om sin brors sjukdom är det med budskapet: ”Herre, din vän är sjuk.” Jesus använder själv samma ord när han nås av nyheten om Lasaros sjukdom: ”Vår vän, Lasaros är sjuk.”

Vid bägge dessa tillfällen använder bibeltexten det grekiska ordet philos, som i klassisk grekiska är en term för affektiv, ömsesidig kärlek. Det är anmärkningsvärt. Begreppet är centralt i antiken, till exempel hos Aritstoteles, medan Nya testamentet använder det sparsamt. De tidiga kristna texterna anspelar oftare på familjeband när de talar om relationen mellan troende, så som bröder och systrar

Det fanns uppenbarligen ett djupt band av affektion mellan Jesus och Lasaros, vilket förstärks av att evangeliet efter Lasaros död uttryckligen säger att ”Jesus föll i gråt”; det är enda gången som det står att Jesus gråter. Den vänskap mellan två män som relationen mellan Jesus och Lasaros representerar kom under medeltiden att utforskas av bland andra Aelred av Rievaulx, som gör en annorlunda översättning av Första Johannesbrevet 4:16: ”den som förblir i vänskapen förblir i Gud och Gud i honom.”

I tisdagens antifon i tidegärdens liturgi säger vi: I går och i dag, Lasaros är sjuk.

 

Lasaros har insjuknat

 

Passionstiden är här. Den femte veckan i fastan är passionsveckan eller – i östlig tradition – även kallad Lasarosveckan. I vår nya tidebönsbok för fastan lyssnar vi varje dag till ett avsnitt ur ”Lasarosevangeliet”, det elfte kapitlet i Johannesevangeliet.

Vem var Lasaros? Evangeliernas uppgifter är knapphändiga vad gäller hans biografi, utöver att han var bror till Marta och Maria. De tre syskonen bodde tillsammans i den lilla byn Betania, tre kilometer öster om Jerusalem. Mellan dem och Jesus utvecklas en nära och varm vänskap, och Jesus tycks ofta ha besökt hemmet i Betania. Var Lasaros aldrig gift och hade en egen familj? Ingenting tyder på det.

Antifonen i måndagens bön under dagen lyder: I dag får Jesus veta att Lasaros är sjuk när han vandrar på andra sidan Jordan.

 

 

Teopolitik

 

Vilken politik företräder profeterna? Martin Buber har myntat begreppet Teopolitik för profeternas politiska förhållningssätt. Dess mål är att Guds rike ska ta gestalt, men utan de stora imperierna. Därför är profeternas tro politisk, men aldrig så att de allierar sig med en politisk ideologi.

Stillhet är profetens program, inte att förväxla med passivitet, utan snarare synonym med tro och tillit. Den stora frågan nu som på Jeremias tid är: Går det att lita på Gud mer än på vapen?

Den profetiska tron lär oss att betrakta världen, leva i den och fatta våra beslut som om Gud är verklighetens Gud.

 

 

Profetens vrede

 

På besök hos beduiner i Al khan al-akhmar förstår vi profeten Jeremias vrede. Här lever ett trettiotal familjer i plåtskjul, flyktingar i sitt eget land. De har ingen annan önskan än att leva i fred med sin omvärld, undervisa sina barn, bevara sin värdighet och valla sina får. Men trakasserierna från landets myndigheter tycks inte ha någon ände. Den skola man byggt för att kunna undervisa barnen från fem beduinbyar är nu under hot om att rivas.

Vi besöker beduinerna tillsammans med rabbinen Jeremia (!), som berättar att han som ung träffade den legendariske Abraham Heschel. Och han delar dennes patos.

”Det är ett brott, vad vi utsätter dessa människor för!” utbrister rabbinen om sin egen regerings behandling av beduinerna. Han tillägger: ”Nationalismen är i dag den mest utbredda formen av avgudadyrkan.”

Genom  seklerna ropar hans namne, profeten från Anatot: ”Övergrepp på övergrepp, svek på svek.” (6:6)

 

 

En rastplats i öknen

 

Pilgrimsresans fjärde dag: vi vandrar utmed en wadi i Juda öken, från profeten Elias grotta i S:t Georgesklostret till palmstaden Jeriko. På avstånd ser vi grottorna. Här bor tystnadens konnässörer; de som vet att pilgrimskap är när en människa behärskar sin mun.

”O, om jag kunde finna ett rastställe i öknen”, ropar profeten Jeremia från staden. I dag har vi funnit den platsen.

 

En gren av ett mandelträd

 

I Shilo smakar vi på mandelträdets frukt. Av de vita blomklasarna som slog ut i februari har nu blivit välsmakande gröna mandlar.

Ska jag våga säga ja till Gud? När profeten brottas med frågan svarar Gud med en ordlek. Shaqed, som detta träd heter på hebreiska, är snarlikt ordet för vaka, shoqed.

”Jag vakar över mitt ord tills det bär frukt.” Jeremia, om du lånar mig din mun ska jag ta ansvar för mitt ord.

Den som lämnar utvärderingen av sitt liv åt Gud står fri från kravet att leverera.