SPIRITUALITET

 

Den spiritualitet som format kommuniteten har sina viktigaste källor i Bibeln och i den odelade kyrkans tro och liv. Kommuniteten har funnit inspiration i såväl öst som den väst i den kristna traditionen, dess teologi, spiritualitet och monastiska liv. Med övertygelsen att traditionen är förnyelsens källa vill vi andas med kyrkans bägge ”lungor” och samtidigt forma vårt liv i lyhördhet för vår egen samtid.

Den västliga traditionen består inte bara av vårt katolska och lutherska arv. I denna andliga ström finns även den frikyrkliga och karismatiska spiritualiteten. En ekumenisk spiritualitet för vår tid behöver vara både kontemplativ och karismatisk, sakramental såväl som profetisk. Vi tror, med Kyrillos av Jerusalems ord på 300-talet, att ”den Helige Ande är kyrkans store lärare”, och att många av de senaste århundradenas väckelserörelser därför är en påminnelse om att kyrkan alltid är en ”pågående pingst ”.

Hjärtat i Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby och dess spiritualitet är det eukaristiska livet. På Nya Slottet Bjärka-Säby firas mässa varje söndag kl 8.30 och På Antoniosgården varje onsdag kl 18.30. Samtliga medlemmar i kommuniteten avger ett löfte att så långt möjligt delta i en eukaristisk gudstjänst varje vecka på den plats där man bor eller för tillfället befinner sig. Genom att iaktta ett mått av fasta innan vi tar emot de heliga gåvorna får vi hjälp att förstå vad det innebär att människan inte endast lever av bröd.

En kontemplativ livshållning, formad av eukaristin, de gemensamma tidebönerna, Jesusbönen och den inre kammarens stilla bön, är ryggraden i kommunitetens spiritualitet. Den regelbundna personliga retreaten är därför ett av kommunitetens viktigaste särmärken. Samtidigt är vi en karismatisk kommunitet som under Andens ledning vill uppmuntra personlig frihet i bönen och ett ivrigt sökande av de andliga gåvorna.

Genom den kontemplativa hållningen och gästfriheten önskar kommuniteten även tradera arvet från godsägare Oscar Ekman, vars liv och gärning i Bjärka-Säby under 1900-talets första hälft sammanfattades i de två valspråken ora et labora (bed och arbeta) samt esse non videri (vara – icke synas).