Johannes Cassianus (ca 360–435)


Öst är öst och väst är väst, men i Johannes Cassianus möts de två. I sitt liv så väl som i sin spiritualitet förenar han den katolska och den ortodoxa kristenheten. Han vördas också som helgon i båda traditioner.

Johannes Cassianus föddes i Dobrudzja i nuvarande Rumänien och Bulgarien, men sökandet efter andlig vägledning fick honom att bryta härifrån och ge sig av på en resa som varade hela livet.

Första anhalt var ett eremitage nära Betlehem, där han bodde i tre år. Därefter vandrade han vidare till Egypten och hamnade mitt i 300-talets ökenväckelse. Här besökte han en rad kloster, iakttog de andliga mästarna och satt uppmärksamt vid deras fötter. Efter femton år i öknen drog han vidare till Konstantinopel och blev diakon under kyrkofadern Johannes Chrysostomos, som då var patriark där. När denne drevs i exil fick den latintalande Johannes Cassianus uppdraget att resa till Rom och redogöra för patriarkens sak inför påven. Medan han var i Rom erbjöds han att grunda ett kloster i Gallien. Han antog erbjudandet och reste dit omkring år 415. Här grundade han klostret Saint-Victor de Marseille, ett dubbelkloster för både män och kvinnor.

Han hade färdats från öst till väst, och med sig i bagaget hade han skatter som han nu lämnade över till den latinska kristenheten.

Med sina rika erfarenheter från monastiskt liv var Johannes Cassianus väl lämpad att skapa en regel. För klostret St. Victor skrev han den första västliga klosterregeln. Denna tjänade sedan som inspiration för den regel som Benedikt av Nursia sammanställde. Därmed fick arvet från Johannes Cassinaus en fast form och fortlevde i den västliga kyrkan fram till våra dagar.

Dessutom författade Johannes Cassianus ett antal skrifter på latin där han presenterade och systematiserade ökenfädernas undervisning. Det gällde inte minst undervisning om vandringen mot kristen fullkomlighet beskriven som en rörelse i tre steg: rening (lat. purgatori; grek. catharsis), upplysning (lat. illuminatio; grek. theoria) och förening med Gud (lat. unitio; grek. theosis).

Cassianus presenterade den östliga kristenhetens andliga vishet för latinarna, men så snart hans böcker låg färdiga så översattes de åt andra hållet – från latin till grekiska – vilket var ovanligt på denna tid. Även i öst blev han en älskad författare, och hans texter kom sedermera att inkluderas i Filokalian.