S:t Sigfrid (1000-talet)

S:t Sigfrid var ett av de mest kända och älskade helgonen i det medeltida Sverige. De första upplysningarna om Sigfrid kommer från en tysk präst och historiker, Adam av Bremen, som på 1070-talet i ett historiskt verk nämner en biskop Sigfrid med anknytning till Sverige. Enligt Adam hade Olav den helige tagit Sigfrid med sig från England för att missionera, först i Norge och därefter i Sverige..

Enligt traditionen var Sigfrid ärkebiskop av York, och kom till Sverige tillsammans med sina systersöner Unam, som var präst, Sunaman, som var diakon, och Vinaman som var subdiakon. Under Andens ledning byggde de en kyrka vid stranden av Växjösjön.

Traditionen säger att det var Sigfrid som i Västergötland döpte Olof Skötkonung i Husaby källa. Medan han var där överfölls och mördades hans systersöner av en skara värendsbor. När Sigfrid återvände till Värend fann han ett träkar med sina fränders avhuggna huvuden flytande på Växjösjön. Den nydöpte kungen tågade in i Värend och tvingade förövarna av morden att betala ett stort skadestånd i guld och silver. Sigfrid ville dock inte ta emot skatterna, utan såg till att kyrkan i stället fick de markegendomar som i dag motsvarar området mellan Växjösjön och Kronoberg.

Sigfrid var intensivt verksam med att predika och bygga kyrkor i södra Sverige. Han dog i Växjö där han ligger begravd. Växjö stift kallas ofta Sankt Sigfrids stift.1942 grundades S:t Sigfrids folkhögskola (med S:t Sigfrids kapell) nära Växjö. Vid samma tid fick Växjö hospital namnet Sankt Sigfrids sjukhus.

En källa vid Vallsjö Gamla kyrka utanför Sävsjö är namngiven efter S:t Sigfrid och traditionen säger att han här fick se en källa springa fram ur berget. Framför källan återfinns två gropar i berget som sägs vara märken efter S:t Sigfrids knäskålar.

 

Comments are closed.