Catherine Booth (1829-1890)

 

16 oktUtanför kolminorna i Yorkshire stod 18-åriga Rose Clapham och hennes kollega Jenny Smith och inbjöd arbetarna till ett kristet möte i den lokala teatern. Året var 1878. Mer än 700 kom den kvällen, och när inbjudan gick ut avgjorde sig 140 personer för Kristus.

De två osannolika evangelisterna, själva fabriksarbetare, tillhörde Frälsningsarméns ”Halleluja lasses”, en av de mest effektiva evangelisationsrörelserna i England vid denna tid. Och vem hade inspirerat dessa outbildade unga kvinnor? Det hade Catherine Booth, Frälsningsarméns medgrundare.

Catherine Booth växte upp i en from och skyddad miljö i en småstad i det victorianska England. Som ung led hon av ryggproblem. När hon blev sängliggande under en längre tid läste hon allt hon kunde komma över, särskilt skrifter av Charles Finney och John Wesley. Det hon läste gav henne inte bara visshet om den egna frälsningen, här fann hon också sin kallelse.

När andra menade att kvinnans plats var i hemmet ställde Catherine frågan om den kristna kyrkan, med sitt befriande budskap, kunde förvägra kvinnor att bruka sina gåvor. Hon hävdade att en felaktig tolkning av Paulus hade lett till ”en förlust för kyrkan, en vinst för djävulen och vanära mot Gud”.

I början av 1850-talet träffade hon William Booth och de gifte sig. Han var en ung, redan välkänd predikant och gjorde inga invändningar mot hennes anspråk på att vilja predika. När Cathrine Booth utgav boken Kvinnans tjänst, var den till stor del ett försvar för Phoebe Palmers verksamhet inom helgelserörelsen. Sina argument grundade hon på övertygelsen om mäns och kvinnors absoluta likhet inför Gud. ”Om Guds ord förbjuder kvinnliga predikanter”, skrev hon, ”hur kommer det sig då att så många kvinnor upplever sig drivna av den helige Ande till tjänst?… Ordet och Anden motsäger inte varandra.”

Själv predikade Cathrine Booth offentligt första gången 1860 på ett av Frälsningsarméns möten. Ryktet spreds, hon visade sig snabbt vara en mycket talangfull predikant. Åhörarna slogs av hennes milda framtoning och på samma gång kraftfulla förkunnelse.

Catherine Booth kom nu att predika allt oftare, samtidigt som hon hade ansvar för ett hushåll med sex personer. Hon födde med tiden åtta barn. Hennes man började få problem med hälsan, och hon fick även ta över mycket av administrationen inom Frälsningsarmén. Cathrine Booth kom att gå under namnet ”Arméns moder”, och blev mentor och själasörjare för hundratals evangelister som vittnade på Englands gator.

 

Låt oss be!

Comments are closed.