Evangelisten Lukas

 

Lukas, en läkare, troligen bördig från den grekiska världsstaden Antiochia vid foten av de branta Silipiosbergen i norra Syrien, är författare till det tredje evangeliet liksom till Apostlagärningarna, den första kyrkohistorien. Han skriver skickligt och medryckande, med en trovärdighet som kvalificerade hans skrifter att ingå i kyrkans kanon, Nya testamentet.

Med forskarens precision och lärjungens passion dokumenterar Lukas i kronologisk ordning hela förloppet i dramat om Jesus. Från ängelns besök hos den omtumlade Maria i hennes kammare, till glädjen som spricker ut i lärjungakretsen när uppståndelsens nya dag grytt. Av samma skäl nedtecknar han en del av händelseutvecklingen under de första trettio åren efter den kyrkans pingst.

Varför skriver han? Lukas ville att hans vän, adressaten till hans evangelium liksom till Apostlagärningarna, den nyomvände Theofilos – namnet betyder ”gudsvännen” – skulle våga sätta sin tillit till det som skett. Omsorgen om Theofilos själ gör Lukas till kyrkans förste historiekrönikör. Historiens roll är att ge andlig vägledning. Den nya tron grundade sig inte på hemlig kunskap eller mystisk andlighet – den vilade på händelser som utspelats vid vatten och på vägar, och vars tillförlitlighet var och en som önskade kunde undersöka. De flesta av dem som varit ögonvittnen till det som hänt fanns ännu i livet och Lukas hade träffat flera av dem, troligen även Jesu mor. Han skriver ned sitt evangelium först efter ”att grundligt ha satt mig in i allt ända från början”.

Vad Lukas återberättar är det han fått kännedom om genom ögonvittnen som han själv träffat och noga frågat ut. För att inte tala om det han sett med egna ögon under de år han reste i sällskap med Paulus under dennes missionsresor. Lukas skulle följa Paulus ända till Rom. När aposteln sitter i husarrest i rikets huvudstad skriver han: ”bara Lukas är kvar hos mig.” Mellan Paulus och Lukas uppstod en varm gemenskap – ”vår käre Lukas” kallar Paulus sin vän och medarbetare – och banden mellan de två blev med tiden starka.

Bland evangelisterna är Lukas den som tydligast framhåller den Helige Andes avgörande betydelse. Hur hela Jesu gärning är ett uttryck för Andens kraft, liksom hur den Helige Ande är kyrkans verklige ledare.

 

 

Comments are closed.