Avvakum (1621-1682)

 

Ärkeprästen Avvakum var den förste ledaren för de ryska kristna som kom att gå under namnet Gammaltroende, även kallade Raskolniki (schismatiker). I 1600-talets Ryssland skakades kyrkan av det växande moraliska förfallet bland prästerskapet samtidigt som den gick mot en nyfödelse genom all den uppriktiga längan som bevarats hos de trogna. Det ena försökte till förnyelse avlöste det andra vid denna tid, inte utan att det ledde till konflikter med ibland våldsamma uttryck, såväl bland folket som inom hierarkin.

Efter valet av Nikon till patriark, ett val som fördömdes av Moskvakonciliet 166, infördes reformer av både liturgisk och disciplinär art i kyrkan, grundat på den grekiska traditionen. Dessa upprörde många troende, och Avvakum och hans anhängare organiserade ett kraftfullt motstånd mot reformerna. Deras envishet fick proportioner som gränsade till religiös fanatism, och de fördömdes av konciliet 1666. Bland annat vägrade de acceptera det bruk som Nikon införde att göra korstecknet med två fingrar istället för med tre.

Det ledde till en förblivande schism inom den rysk-ortodoxa kyrkan. Än i dag finns många grupper av gammaltroende runt om i Ryssland. Från 1667 till 1971, det år när den heliga synoden i Moskva, upphävde förbudet mot deras religiösa utövning, upplevde de gammaltroende upprepade och ofta våldsamma förföljelser från myndigheterna, ibland med stöd av kyrkoledningen i Moskva.

Avvakums självbiografi är ett skakande dokument som både röjer uppriktigheten i de gammaltroendes avsikter och de ytterligt svåra lidanden som män och kvinnor fick genomgå. Genom att uthärda den förnedring de utsattes för blev de vittnen för vad de uppfattade vara den sanna kristna tron. Därför finns anledning att minnas alla de gammaltroende kristna i Ryssland, som förföljdes och dödades, och vars utövning av tron bemöttes med hat och förakt.

Avvukum landsförvisades till Sibirien 1653, för sina protester, men fick återvända därifrån 1662. Tsaren mottog honom i Kreml med stora hedersbetygelser, men han återupptog sin verksamhet och fortsatte att predika sin tro, varför han på nytt förvisades. Efter att ha befunnit sig på ständig flykt greps och avrättades genom att brännas på bål den 27 april (14 april enligt den gamla kalendern) 1682.

 

 

Comments are closed.