Mose Etiopiern (332-407)

 

Klosterlivet i den etiopiska kyrkan är ännu i vår tid ett av de största i världen i antalet munkar räknat. I dag firas den förste munken av etiopiskt ursprung, Mose etiopiern, även kallad Mose den Svarte. Han vördas som en av de främsta bland ökenfäderna, en andlig lärare och förebild, som redan under sin levnad fick femhundra efterföljare.

Mose föddes i Etiopien omkring 332, och var enligt Palladius karaktäristik mörkhyad, lång till växten och kraftigt byggd. En rad äventyrligheter och missöden ledde honom till det monastiska livet. Som ung var Mose våldsam till sin läggning och levde ett vilt och utsvävande liv. Han hade begått en rad brott innan han kom till öknen i Sketis, dit han sökte sig efter att ha hört någon säga att där fanns munkar som tillbad den sanne Guden. Själv hade han tillhört dem som dyrkade solen. Hans möte med ökenlivet ledde honom till en radikal omvändelse och ett liv fyllt av kärlek till medmänniskorna i enlighet med evangeliet. Under de erfarna ökenfädernas vägledning, i synnerhet Makarios den Store och presbytern Isidor, mognade han i hängivenhet och övertygelse trots de svårigheter han mötte som mörkhyad utlänning.

Mose insåg vilken stor barmhärtighet Gud visat honom och blev för munkarna i Wadi al-Natrun ett gripande exempel på den ödmjukhet och mildhet som Gud kan fostra i en människa som tidigare varit främmande för sådana dygder. Johannes Cassianus beskriver Mose som ”den främste bland helgon”, och med honom, säger Abba Poemen, ”nådde heligheten sina högsta höjder” i Sketis.

Mose dog vid en ålder av 75 år, efter att ha ordinerats till präst på sina bröders begäran. Enligt Alexandrias syanxarion, som firar honom den 24 dagen i månaden Ba’unah, den 1 juli i vår kalender, blev Mose och sju av hans lärjungar martyrer när de dödades av berber som angrep deras kloster, troligen år 407. Mose Etiopiern ligger begravd i klostret i El-Baramous i den egyptiska öknen.

 

 

Comments are closed.