Hildegard av Bingen (ca 1098–1179)

 

Hildegard var ett annorlunda barn: hon var sjuklig, sades ha visioner och var dessutom nummer tio i barnaskaran. Kanske spelade allt detta in när föräldrarna beslöt att lämna henne till kyrkan, för att hon skulle få sin fostran i ett kloster.

Tillsammans med Jutta von Sponheim, en några år äldre nunna, placerades hon i en reklus i anslutning till ett benediktinkloster i Disibodenberg i nuvarande Tyskland. Med Jutta som lärare lärde hon sig de klassiska språken och annat som hörde till tidens bildning. Tillsammans levde de i enlighet med Benedikts regel, och ryktet om deras fromhet spred sig i trakten. Unga kvinnor började söka sig till dem, och reklusen blev snart ett kloster.

Jutta var gemenskapens första abbedissa, men när hon dog år 1136 valdes Hildegard till hennes efterträdare. Under hennes ledning flyttade man från Disibodenberg till Rupertsberg i närheten av Bingen.

Hildegard hade haft visioner sedan hon var barn, men först nu började hon – om än motvilligt – skriva ner dem. Hon beskrev vad hon sett och tolkade dessutom visionerna med hjälp av bibelordet. Uppenbarelserna finns samlade i tre böcker som gillades av påven och fick stor spridning under medeltiden.

Förutom de mystika texterna hade Hildegard ett intresse för natur, örter och medicin. Hon tolkade skapelseberättelsens ord om att Gud ger människan alla jordens örter som att samtliga, rätt brukade, kunde vara av värde för människan. Inte minst studerade hon deras läkande effekter, och publicerade sina iakttagelser i en skrift med titeln Causae et Curae. Hon hade en holistisk syn på människan, och hennes insikter i läkekonst och naturmedicin uppskattas än idag.

Livet i klostret gav Hildegard möjligheten att skaffa sig en rik bildning. Hon skrev texter om etik, filosofi och kosmologi, och dessutom diktade hon och författade musik. Under sin levnad var hon en av Europas mest inflytelserika personer, och brevväxlade med påvar, furstar och det samtida helgonet Bernhard av Clairvaux.

Hon har länge vördats, men kanoniserades först i maj 2012. I anslutning till detta annonserade påven Benedict XVI att Hildegard den 7 oktober samma år skulle utses till kyrkolärare.

 

Comments are closed.